Vi befinner oss längs Söribäcken som sträcker sig 2,5 mil genom våtmarker från Skatamark till Södra Prästholmen. Vid strandkanten reser sig en bäverhydda som är ungefär en och en halv meter hög och tre meter bred. Den är uppbyggd av grenar, lera och bottensediment. Ingången ligger dold under vattenytan.
Björkar med tydliga spår av vassa tänder ligger längs strandkanten. Intill varje stubbe finns högar med decimeterstora trädflisor. Några av träden har alla blad kvar. Andra är avgnagda ända in på stammen.
Vi sätter oss ned och väntar på ett livstecken.
– Bävern är ett spännande djur. Det är en flitig naturvårdare som arbetar gratis. Den skapar död skog som är viktig för den ekologiska mångfalden. Här har jag sett bäver många gånger. Man kan se den på natten, morgnar eller mitt på dagen. Bävern är inte rädd för människan, förklarar vår ciceron Berth-Ove Lindström.
Naturen skulle onekligen må bättre om alla djur kände en rädsla för människan. I Jämtland sköts Sveriges sista bäver 1871. Två år senare fridlystes gnagaren, men då var det redan för sent.
Redan läkekonstens fader, Hippokrates, lär ha känt till bävergällens medicinska förtjänster. Det är ett sekret som används för att markera revir, men som länge ansågs kunna bota allt från feber, tandvärk, sinnessjukdom, gikt, men också kunde fungera som potenshöjare och preventivmedel. 1830 kunde en svensk dräng tjäna två månadslöner genom att sälja två bävergällpungar till ett apotek.
Bäverns betydelse för människan märks bland annat på våra vägskyltar. De gamla namnen, bjur, bur eller bör, är ändelser som förekommer i ett flertal ortsnamn.
Det skulle dröja till 1922 innan en bäver satte ned tassen på svensk mark igen. Från södra Norge hämtades ett par som placerades i Jämtland.
Under 1960-talet kom arten tillbaka till Norrbotten. Bakgrunden var en naturkatastrof i Faxälven. När älven började regleras från kraftverksdammar höjdes vattennivån så mycket att bävrarnas vinterförråd spolades bort. Det var nödvändigt att ingripa för att förhindra en svältkatastrof. Så kom det att bävrar flyttades till Torneälven och Pärlälven.
Utplaceringen i länets inland pågick fram in på 1970-talet. Numera är bävern vanligast i kustregionen, särskilt i Piteå kommun. Populationen rapporteras vara stabil från Göteborg och norrut. Stammen har vuxit sig så stark att jakt numera är tillåten från den 1 oktober till 15 maj.
Bävern har få naturliga fiender. Det största hoten, utöver människan, är varg och björn. Under de senaste åren har länsstyrelsens naturbevakare upptäckt en ny fara.
– På 1930-talet planterade Finland in nordamerikansk bäver, en art som är lite större än vår europeiska variant. I dag är den vanligare i Finland och det finns en gles stam i norra Finland. Det är bara en tidsfråga innan den är här, säger naturvårdshandläggaren Lena Bondestad vid Länsstyrelsen i Norrbotten.
Arten kallas också kanadensisk bäver och är svår att skilja från sin europeiska släkting. I Sverige är den klassificerad som en främmande invasiv art.
Mossabäcken ligger spegelblank. Den rubbas bara av vilsna vindfläktar och av någon enstaka insekt som skapar ringar på vattenytan.
Berth-Ove Lindström berättar om naturupplevelsen av att få syn på små bäverungar. Kullen föds alltid i början av juni och består som regel av två ungar. De stannar i familjen i två år.
Hyddan byggdes för fem-sex år sedan, men i träden syns spår som är äldre än så. Vid det här vattendraget har det funnits flera generationer av bävrar.
Trädfällningen är ett riskabelt projekt, även för en bäver. När det börjar knaka i stammen flyr de alltid mot vattnet, vilket innebär att en risk att förolyckas under fallande träd.
– Bävern är en viktig pusselbit i vår natur. De fällda träden blir habitat för insekter vilket i sin tur är gynnsamt för fågellivet. Dessutom skapas plats för ny vegetation, vilket innebär värdefullt bete för andra djur i skogen, säger Berth-Ove Lindström.
Det påstås att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge, men det talesättet gäller inte för journalister med deadline. Efter ett par timmar ger vi upp. Uppenbart har bäverparet fullt upp med bestyr med de nyfödda i hyddan.
Tack vare naturfotografen Berth-Ove Lindström kan vi ändå erbjuda våra läsare ett par fantastiska bilder på en naturvårdare i arbete.