- En farmor av i dag har ett eget jobb och kanske också sin egen mamma att ta hand om. Hon är trött när helgen kommer och då är det faktiskt okej att säga nej till exempelvis barnpassning, säger Helena Wirdby.
En farmor som inte alltid ställer upp när hennes vuxna barn kallar, kan få höra att hon inte intresserar sig nog för barnbarnen och att hon borde uppskatta umgänget mer. Men det omvända är förstås precis lika vanligt; att barnen tycker att farmor lägger sig i för mycket och att de svartsjukt konstaterar att deras distanserade mamma är en kärleksfull farmor.
Den andra sidan
Helena Wirdby möter i sitt jobb som samtalare på Samtalsakuten dem som har problem med sina relationer till sin partner, sina föräldrar, syskon, arbetskamrater eller svärföräldrar. Olika perioder i livet ger olika problem.
Nyckelorden är respekt och acceptans. Och det gäller både en själv och den andre.
- Mot sina vuxna barn har man inga förpliktelser. De kan inte kräva något av en. Och omvänt ska farmor se barnbarnen som en bonus och inte som en rättighet, säger Helena Wirdby.
Vanligast är att relationen mellan mor och dotter trasslar. Pappor tar ofta ett steg tillbaka och där blir problemet med frånvaro i stället det problematiska. För bara 20 år sedan var det många barn som helt tappade kontakten med sin pappa och därmed också sin farmor, när föräldrarna skildes. Barnen stannade med mamma och kom på sin höjd till pappa på besök.
I dag tar många pappor en helt annan del i sina barns liv. Många barn bor lika mycket hos pappa som hos mamma och därmed finns kontakten med farmor också kvar. I dag kan farmor vara omgift, barnen har halvsyskon, barnbarnen har styvsyskon. Så till varje barn hör många vuxna som ska umgås efter bästa förmåga.
- Relationer är inte lätt. Det viktiga är att alla lever sitt eget liv och inte lever genom andra. Men händer något särskilt svårt i familjen får man förstås ta andra hänsyn, då gäller andra regler.
Inte ta ställning
Helena Wirdby understryker hur viktigt det är att en farmor inte tar ställning vid en skilsmässa, varken för sonen eller för svärdottern.
- Det är så lätt att man missar gråskalan, det egna barnet blir vitt och partnern svart. Man måste hela tiden försöka se problemet från andra håll och så opartiskt det går.
Att "förhöra" barnbarnen är heller aldrig bra. Barnbarnen ska inte behöva svara på frågor om hur mamma har det och om hon träffat en ny man. Vill farmor veta får hon fråga en vuxen.