Runt den lummiga lilla oas som gården Rindarve utgör öppnar sedan ett vidsträckt och mycket vackert jordbrukslandskap upp sig. När man blickar ut från tomten kan blicken färdas i mer än en kilometer ut över de fält där Atlingbos bönder precis har bärgat årets skörd av korn och vete. En flock flyttfåglar och några duvor kalasar på det som blivit kvar efter det att människornas maskiner tagit sitt och i Göran Häggboms trädgård har de första äpplena ramlat ned från träden.
– Det är tidigt i år men det ser ut att kunna bli bra med äpplen, säger Göran Häggbom.
För en norrbottning är det exotiskt att se frukt som man annars bara finner i livsmedelsbutiken växa på träd och Göran Häggbom sätter också stort värde på det som gårdens fruktträd ger.
Under hösten brukar han åka bort till grannbyn Dalhem för där finns ett musteri som kan förvandla färska äpplen till ljuvlig äppelmust. Uppfinningsrikedomen och intresset för att skapa mat av det som växer på gården är stor, bland annat brukar Göran förvandla ett 50-tal liter av den hemgjorda äppelmusten till äppelcider.
– Man tillsätter lite cidergäst och låter sedan musten jäsa i damejeanner eller i jäskar. Det smakar lite som torr fransk cider och i motsats till en del cidersorter i affären eller på systemet så är det inget tillsatt socker i den här utan den är bara gjord på ren fruktsaft, berättar han.
Med tio äppelträd på tomten är tillgången på äpplen god och problemet är snarare vad man ska göra av all frukt. Äppelmusten är ett sätt och must är bara saften från äpplen som rivits och pressats.
Ska musten förvaras längre tid måste den antingen frysas eller pastöriseras och buteljeras, annars börjar den att jäsa.
– Det är bra för då blir det cider men det vill man göra under kontrollerade former och inte i buteljer som exploderar, säger han och skrattar.
Göran Häggbom är född och uppvuxen på Bergnäset i Luleå och han träffade sin fru i Stockholm. Hon har rötterna i Dalarna och när de bestämde sig för att lämna huvudstaden kände båda att de ville bo på en mindre ort.
– Sofia var precis färdig med sin optikerutbildning och redan då hade vi siktet inställt på Gotland men det fanns inga lämpliga jobb, säger han.
– Jag hade ju några kompisar som kom härifrån och jag hade också varit hit och hälsat på och jag hade då tänkt att det hade varit en fin plats att bo på. Då föddes i alla fall idén, berättar han.
Han och hans livskamrat fick istället arbete i Stavanger i Norge och bodde där men efter 1,5 år i vårt västra grannland längtade de hem till Sverige och då väcktes åter tanken om Gotland till liv när två jobbtillfällen i Visby dök upp. Göran fick jobb som kontorschef på Deloitte och Touche och Sofia började som optiker på Synsam.
– Vi hyrde en lägenhet och började leta hus, säger hon.
Han berättar att de hade ritat en halvcirkel på två mil runt Visby och att de tittade på några olika hus men att valet till sist föll på Rindarve.
– Jag stortrivs här. Det är så lugnt och jag kan verkligen odla mina fritidsintressen, säger han.
Inne i huset ligger ett vackert trägolv som man låtit såga av vindfällor från en av de stormar som drabbat ön. Han berättar att gården byggdes 1850 men han vet inte varför den har fått gårdsnamnet Rindarve.
– Men rindi är ju murgröna på gotländska så kanske har det något med det att göra, funderar han.
Göran Häggbom älskar det rofyllda livet på den gotländska landsbygden men dottern Irma, som börjar högstadiet nu till hösten, kan ha vissa synpunkter emellanåt. Någon dag tidigare hade hustrun Sofia kommit hem från arbetet och då slängt ut frågan vad som hänt hemma under dagen.
– Irma svarade ”ingenting – p r e c i s som vanligt”, säger Göran och vi skrattar gott åt den avmätta, snabba och sarkastiska kommentaren från en ung dotter som kanske inte alltid ser tillvaron med samma ögon som föräldrarna.
Samtidigt är det bara cirka två mil in till Visby och någon dag senare skjutsar han in dottern in till staden där hon och en kompis ska gå ut och äta.
– Det är första gången som hon äter ute på en riktig restaurang och där vi inte är med. Det är klart att det är viktigt att ha en närhet till Visby och precis som alla föräldrar som bor på landet blir det ju en del körning men det är absolut ingen fara utan det får man ta när man har valt att bo så här, säger han.
Hela familjen älskar att vara ute i naturen och de har verkligen gjort Gotland till sin ö genom att besöka en mängd olika platser där man tältat, strövat och utforskat omgivningarna.
– Det otroliga är att jag aldrig blir trött på det. Det finns så många vackra och fina platser och att karaktär och utseende på de här platserna kan vara så olika trots att man befinner sig på samma ö är fascinerande, säger han.
Ett par dagar innan råbockspremiären har Göran debuterat i terrängloppet Sju fiskelägen och två uddar och han går ändå relativt obehindrat trots 35 kilometers löpning.
– Jag trodde nog jag skulle vara mer knäckt än så här. Men det känns faktiskt rätt okej, säger han.
Loppet startade vid hamnen i Ljugarn och sedan passerades det ena gamla fiskeläget efter det andra.
– Mellan pirarna i Herrvik fick man välja om man vill springa runt eller om man ville simma. Det gick att spara tid så jag valde att simma och när man var så där varm var det ju riktigt, riktigt skönt att hoppa i vattnet, säger han.
Gotlands rika historia gör sig ständigt påmind och med jämna mellanrum görs fynd från medeltiden.
– Det var en bonde som hittat en gammal rund grej som han plockade upp och hade till att låsa en grind med. Sedan visade det sig vara en riktig skatt och nu finns det inne på museet i Visby, säger han.
Han har inte gjort några egna fynd men han hade en arbetskompis som hittade en silverskatt i trädgården.
– Han byggde hus och hade haft hjälp att ta bort en stubbe. De hade knuffat omkull den och där hittade de en hel silverskatt. Men den fick han inte behålla utan han fick nöja sig med hittelön, säger Göran och ler.
Det sporrar inte att gräva lite mer i trädgården?
– Det är förbjudet att gå med metalldetektor men det finns de som gör det ändå. Det är väl att jämställa med de som stjäl fågelägg hemma i Norrbotten.
Ute på gården finns också en sten med ett par skåror i men den historiska expertisen är inte helt enig vad stenen med skårorna har använts till men cirka 500 liknande stenar finns runt om på ön. Förmodligen handlar det om en slipsten där svärd har slipats men det finns också en del andra teorier.
– Jag brukar offra en get vid den vid varje fullmåne, säger han skämtsamt.
Sedan skrattar vi innan han fortsätter:
– Det är rätt läckert att veta att det säkert har bott människor här sedan vikingatiden. Historien gör sig verkligen påmind.
Har du någon kontakt med Norrbotten i dag?
– Ja, jag har ju min syster Lena som bor kvar på Bergnäset. Sedan har jag kontakt med ett par gamla kompisar men det blir inte att jag är uppe så ofta.