Ett 50-tal ledamöter från stiftsfullmäktige i Luleå samlas i helgen för att bland annat diskutera skogsfrågor, ett område som Naturskyddsföreningen menar att kyrkan missköter å det grövsta.
– Tittar man på kalhygget mellan Kyrkbyn och Rutvik är där flagranta fel. Hygget är rent anskrämligt. Marken är helt sönderkörd och vi reagerar starkt på att man inte lämnat någon skyddszon vid bäcken. Nu kommer slam och humus från nedbrytningen på hygget raka vägen ner i bäcken, vilken leder ned till naturreservatet Gammelstadsviken. Även urlakning av kvicksilver är vanligt från hyggen, säger Hans Olsson, medlem i Naturskyddsföreningen.
När vi ringer stiftsjägmästaren Anders Landström vid Luleå stift ser han med andra ögon på det hela.
– Man har dikat vattnet längre upp och lett ut det genom den här skogen. Men det var höga granar närmast kanten där och de kunde vi inte spara. Det blir så lätt vindfällor när det är gammal sjöbotten de står på.
Så du menar att det inte är någon fara med ämnen som rinner ner i bäcken?
– Det är inget som rinner ner i bäcken bara för att man huggit hela vägen fram till kanten. Hade det varit en kantzon med lägre lövträd närmast vattnet hade vi sparat dem, men nu var det inte det.
Åsikterna går alltså isär, det gör den ofta vad gäller skogsbruk.
– Man ska veta att kalhyggen släpper ut enorma mängder koldioxid. Folk tror att det mest är träden som binder koldioxid, men 60 procent av koldioxiden är bunden i marken. Kalhyggen skapar därför enorma utsläpp, för när träden försvinner frigörs kolet ur marken och då avges massor av koldioxid. Så, kalhyggen jobbar totalt emot Parisavtalets mål om utsläppsminskning, menar Hans Olsson.
Lotta Lindgren är ordförande i Naturskyddsföreningen i Luleå. Hon är även medlem i Svenska kyrkan.
– Som 20-åring gick jag ur kyrkan, just på grund av deras skogsbruk. För tio år sedan gick jag med igen, men när jag ser hur de jobbar med kalhyggen funderar jag på att gå ur igen. Våra ekosystem blir ju helt förstörda. Mykorrhizan, livet under jorden, dör ut under kalhyggen och den skog man odlar där efteråt blir svagare och lättare utsatt för både insektsangrepp och stormangrepp, säger Lotta Lindgren.
Hur man ska göra vid skogsavverkning finns det många perspektiv på. Naturskyddsföreningen förespråkar naturnära, hyggesfritt skogsbruk.
– I Finland är det betydligt mer vanligt än här. Hyggesfritt betyder inte att man inte hugger träd där, utan att man går in och väljer ut träd. Man tar mestadels stora träd, de man kan få bäst betalt för. På så vis får man ut lika mycket från hyggesfritt skogsbruk som från kalhyggen.
Även Svenska kyrkan är inne på den linjen mer. Anders Landström har jobbat med skogsfrågor som jägmästare inom kyrkan sedan 2003 och som stiftsjägmästare sedan 2011.
– Just hyggesfritt är något vi tittar på mer och mer nu. Helst när det är nära tätbebyggelse, för de sociala värdena.
Hade avverkningen ut mot Rutvik kunnat ses som ett sådant?
– Nej, det har inte så höga sociala värden alls. Där var en ganska mörk granskog som jag inte tror många uppskattade att gå omkring i. Men vi var och tittade på ett par skogspartier runt Kyrkbyn och Gammelstad i veckan och där kan det bli aktuellt men hyggesfri avverkning framöver, säger stiftsjägmästare Landström.