Hatten av för värdshustiden

- Nu ska jag leva på pengar och kärlek, säger Margareta Almlöw med glimten i ögat men stänk av vemod i hjärtat. Hennes livsverk är till salu.

Förmånsstuga
Den fjärde juni 1976 slog hon upp portarna till den gamla gården i Gammelstads kyrkby. Det var en dröm som förverkligades för folkskolläraren som vinkade adjö till elever och kollegor på Mjölkuddsskolan.

- Mat har alltid intresserat mig, jag har det hemifrån. En generositet handlar det kanske om, säger Margareta som härstammar från Västerbotten där hon fortfarande har kvar en så kallad förmånsstuga vid föräldrahemmet i Lycksele.

- Tanken på att starta värdshuset började genom att jag såg en annons i Kuriren att den här gården skulle hyras ut. Den angavs lämplig som kafé. Jag la in ett anbud och så här gick det, säger hon där hon sitter i sin väl inarbetade miljö.

Passerat revy
Här är personligt med vackra tavlor, mysiga prylar och en air av gamla tider.

Här har kunderna, okända och kända, sporadiska och stammisar, utländska och inhemska passerat revy genom åren.

- Vem jag minns bäst? Ja Desmond Tutu bland annat, poeten Bo Setterlind som bland annat gav mig tänkvärda ord som jag har på väggen här "Daglig glädje är daglig fest" och"Generositet är musik". Sedan har kungen och drottningen varit hit. Drottningen som var frusen kom en timme tidigare, berättar Margareta som förstås släppte in kungligheten i värmen.

Tvåa som årets kock
Service och omtanke har varit viktigt genom åren. Kunden har alltid rätt och alltid rätt att bli väl omhändertagen, säger denna matkvinna som sen 30 år är medlem av internationella matorganisationen Chain des rotiseurs. Hon har också varit tvåa i Årets kock med mera:

- Jag har varit noga med att bjuda på lokala råvaror, vilt - björnkött till exempel, och jag har lagat allt från grunden. Här har inga buljongtärningar kommit över tröskeln, säger hon.

Efter att hon förvärvat värdshuset träffade hon sin man och mentor från restaurangvärlden, Sigvard Almlöw.

Många beklagar
Nu när hon har lagt ut gården till försäljning har många reagerat och beklagat.

- Jag har ju haft stamgäster, bland annat mannen som kommit varje lördag och det norska paret som dykt upp ett par gånger varje år. Jag hoppas att det kommer någon köpare som vill fortsätta verksamheten för det behövs ett matställe här i Kyrkbyn. Med tanke på att det är ett världsarv så är det ju tråkigt att verksamhet efter verksamhet försvinner, det borde kommunen ta tag i genom att göra mera reklam för världsarvet, tycker Margareta.

I sommar kommer hon att arbeta på som vanligt men till hösten är det slut. Då vänder hon blickarna mot ett annat liv som "friherinna"

- Jag ska ägna mig åt kultur och titta på tv som jag inte har hunnit göra annars, säger hon. Det sociala livet som mamma och mormor ska få sitt.

- Nu ska jag hinna vara mera med dottern Theresé i Stockholm och hennes familj. Jag har två barnbarn, Olivia och Samuel, säger Margareta längtansfullt.

Andra bullar
Kontakten har varit tät även förut trots matkarriären men nu blir det mera av den varan.

- Jag har också lägenhet i Spanien och i stan och stugan i Rusele så det blir lite att resa, säger hon. Den härliga inredningen i värdshuset kommer hon att avyttra.

Snart lämnar hon byn för andra bullar.