Här möts bilar och motorcyklar från när och fjärran

Älskare är verkligen det rätta ordet, för de förhållanden som råder mellan ägarna av de fordon av äldre (och yngre) modell som står uppställda i Kyrkbyn på onsdagskvällarna under sommaren, kan verkligen beskrivas som ren och skär kärlek.Det är Norrlands motorhistoriker med Ronny Pettersson som håller i tåtarna. Eftersom sommaren har gått har ryktet spritt sig och fler och fler fordon har kommit till. Det är bilar och motorcyklar från när och fjärran som står uppställda runt kyrkan och på torget. Många resonerar om bilarna, andra bara tittar och beundrar.Förra onsdagen var det 151 bilar och ett antal motorcyklar som fanns i kyrkbyn under onsdagskvällen.- Och i kväll är det säkert inte färre, tror Ronny Pettersson där han står på torget på onsdagen..Sådana här mera informella bilträffar hålls i en rad städer i Sverige under sommaren. Tidigare år har bilälskarna hållit till bland annat i södra hamn i centrala Luleå, men nu är det alltså kyrkbyn som gäller.- Det är den sociala biten som folk kommer för, tror Ronny Pettersson.- Här är det bara kaffe som gäller, inga starkvaror.Tjänstebil åt Boliden
En av bilägarna i kyrkbyn på onsdagskvällen är Patrik Mäki. Han är stolt ägare till en Volvo 144, inte en med "overdrive" utan den har automatväxel.- Den har gått som tjänstebil åt Boliden och var helt orörd när jag köpte den, berättar han där han står och ser ut som en stolt fader.- Jag har bara bytt till lite lyxigare fälgar.Han erkänner att den röda Volvon är inget han tar ut familjen på tur i. Då får det bli bruksbilen Saab. Det går nämligen inte att montera barnstolen i Volvon.- Men jag och hustrun åker i den ibland när vi har barnvakt.Ganska mitt på torget står en bil av märket KJB, det är i alla fall så den är registrerad. Det är ett hembygge av framlidne Kjell Bergström.- Jag kör den åt min mormor Ailette Sandorf som var gift med Kjell Bergström, berättar Inger Larsson som bekänner att hon hellre kanske skulle köra motorcykel.- Det blåser ganska ordentligt när man kör den, säger hon och ser ner i den öppna bilen.- Så fortare än 90 går det inte gärna.Marie-Louise Asterlund är från Kalix och har kört sin lilla gula Leyland Cooper till kyrkbyn på onsdagskvällen. Den heter Humlan och har naturligtvis en hund på den bakre hatthyllan. Leyland Cooper kallades ju allmänt Hundkojan under den tid den var mera frekvent förekommande på vägarna. Prata och träffa folk
- Man kommer hit för att prata och träffa folk, svarar Marie-Louise Asterlund på frågan om varför hon har kört till kyrkbyn på onsdagskvällen.Då och då drar en mullrande motor igång och samtalet avstannar tillfälligt. Det är ingen idé att försöka konkurrera med mullret hos en Harley Davidson eller en Cadillac från 1958. Då är det bäst att tiga och titta.Inte helt objektiva
I trädgården intill torget i Kyrkbyn sitter Anita Wikström och Bo Eriksson. De får representera den vanliga kyrkbybon och säga vad de tycker om bilmötena varje onsdag under sommaren - fast det visar sig att de är medlemmar i motorhistorikerna och som sådana kanske inte helt objektiva.Men de sitter i alla fall vid sitt trädgårdsbord och njuter.- Det är jättekul att det händer något i byn, tycker de.- Och det är ju i alla fall bara en dag i veckan. Vid halvtiotiden är det tyst och stilla igen.

Här möts bilar och motorcyklar från när och fjärran

Det är på torget i Kyrkbyn de möts. Varje sommaronsdag. Där träffas älskare av allt på hjul som mullrar eller blänker. Helst båda.