Avrättningar underhållning för folket

Bönderna tvingades till den offentliga halshuggningen för att bilda en spetsgård runt avrättningsplatsen. Dela för att hindra den dömde från att fly men också för att hindra nyfikna att komma för nära stupstocken.

Foto: Tommy Lundqvist

Gammelstad2017-08-09 09:00

Vi träffar historikern och författaren Kjell Lundholm, 71 år, vid den plats där bonden Lars Henrik Andersson Berg från Börjelslandet avrättades genom halshuggning.

Bönderna, som i det här fallet kom från Gammelstad och Gäddvik var tvingade att delta, men ofta var avrättningarna mycket populära tillställningar.

– Många kom av ren nyfikenhet med det fanns också personer som dök upp med något slags hämndmotiv. Avrättningar var vid den här tiden ett slags jippo, säger Kjell Lundholm.

I Gammelstad ligger stupstocken cirka 70 meter från den väg så då betraktades som huvudstråk.

– Det var viktigt att avrättningsplatsen skulle vara väl synlig. Det skulle vara avskräckande.

Den avrättade fick inte begravas i vigd jord, utan oftast spreds kroppsdelarna ut och grävdes ned i närheten av stupstocken.

– Kyrkans makt var stor vid den här tiden och brottslingen skulle, så att säga, straffas in i det sista.

Det har funnits fyra avrättningsplatser i Luleåtrakten. I Antnäs, Ersnäs, Måttsund och den i Gammelstad.

Bonden från Börjelslandet satt arresterad i sockenstugan som alltjämt finns kvar inne i Gammelstads kyrkby. Det var här han dömdes till döden. I sockenstugan avhandlades allt från allvarliga brott som mord och dråp. Här kunde man dömas för trolldom och tvegifte, men det beslutades i andra angelägenheter.

Han blev sista bödeln

Riksbödeln Anders Gustaf Dalman från Norberg i Västmanland var Sveriges sista skarprättare. Han var stolt över sitt yrke, men han behövde bara utöva sin profession sex gånger på 25 år.

En gång misslyckades han på värsta tänkbara sätt. Det var när man skulle halshugga den så kallade Yngsjömörderskan Anna Månsdotter, och högg henne i käken i stället för i halsen. Tre gånger fick han hugga innan huvudet föll av.

Yrket som bödel tilldelades ofta dödsdömda fångar som kunde få benådning mot att de tog på sig uppdraget att ta andra av daga. Därför var det dåtidens svenska rättssystems smala lycka att Anders Gustaf Dalman mot faktura tog på sig detta blodiga uppdrag.

Året 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige, och därmed kom nämnde Anders Gustaf Dalman att bli den siste bödeln i Sverige.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om