13 procent av Sveriges barn lever i fattigdom

Det är en ljuvligt varm sommarmorgon i idylliska Hägnan vid Nederluleå kyrka. Solen tittar fram bakom tunna moln och vindarna är ljumma. Inne i sockenstugan sprider sig en doft av kaffe och hembakat fikabröd. I sockenstugan kostar det inte mycket att fika. Tanken är nämligen att stugan ska vara öppen för alla som vill. Ingen behöver gå därifrån bara för att den första, andra och tredje påtåren redan är uppdrucken. Kaféet ingår i kyrkans projekt En sommar för alla. För även om det är sommarlov, semester och dagarna borde vara fyllda av aktiviteter och roliga händelser är det långt ifrån alla som har det så.
- För många människor finns det helt enkelt inget utrymme för guldkant i vardagen, säger Eva Magnusson.

Fattigdom av olika slag
För ett par veckor sedan skrev Kuriren om en ensamstående mamma i Boden, som har skulder hos kronofogden och som varje dag måste kämpa för att få pengarna att räcka till. Eva Magnusson är diakon i Kyrkbyn i Gammelstad. Tillsammans med församlingspedagogen Inger Westerlund träffar hon Kuriren för ett samtal om fattigdom i Sverige i dag. Hon påpekar att det är viktigt att hålla isär begreppen. Den typen av fattigdom som i dag finns i så kallade utvecklingsländer finns inte här, påpekar hon.
- Att vara fattig i Sverige är när man inte har någon buffert. Det är att inte kunna se att "nästa månad blir det bättre".

Riskerar utanförskap
Inger Westerlund konstaterar att det är stigmatiserande att vara fattig i dag. Det kanske inte alltid syns vid första anblicken, men det kan märkas på andra sätt.
- När jag har haft konfirmandgrupper har vi undvikit att ordna cykelutflykter. Det är inte alls självklart att alla barn har en cykel.
Barn med fattiga föräldrar riskerar att hamna utanför i skolan, menar Inger Westerlund, som själv har arbetat inom skolan under många år. Ett exempel är de årligen återkommande friluftsdagarna. Där brukar det finnas aktiviteter som inte ska kosta eleverna något.
- Man kanske kan välja att åka pulka på vintern. Men tänk om man inte har några täckbyxor eller varma kängor? Det är ju så lätt för oss andra att säga: "Men prioritera då".
Men vissa familjer har så dålig ekonomi att det helt enkelt inte går att göra prioriteringar. Pengarna räcker inte ändå.

Skyddsnätet glesare
- När jag arbetade inom Örnäsets församling bjöd jag in politiker till temagudstjänster om människor som lever i utsatta situationer. Många politiker är inte medvetna om att de finns och existerar, säger Eva Magnusson.
Inger Westerlund är av uppfattningen att det visst finns ett skyddsnät i vårt samhälle i dag. Men samtidigt blir det allt tunnare och rutmönstret blir glesare, menar hon.
- Förr kunde man få en säck potatis av en släkting, människor hjälpte varandra på det sättet. I dag är det få som bara lånar ut en tusenlapp till en som behöver. Och en kvinna sa till mig: "Hur ska jag kunna låna pengar av någon när jag vet att jag inte kan betala tillbaka?"

Utanför redan från början
Eva Magnusson går tillbaka till hur fattigdom kan hämma barns utveckling och hur fattiga barn kan hamna utanför redan i tidig ålder.
- Det gäller fritidsaktiviteter, möjligheten att spela ett instrument. Föräldrarna kanske inte har råd. Det är en stor skam för barnen i det här också, de kanske inte säger som det är utan säger istället att de inte vill. De blir truliga och trubbiga istället.
Inger Westerlund påpekar att det ofta blir svårt för föräldrarna att alltid säga nej, vi har inte råd.
- Föräldrarna ser ju vad det gör med barnen och ser sorgen i deras ögon.

Kyrkan erbjuder stöd
Eva Magnusson berättar att människor som lever i fattigdom oftast har gjort det under en längre tid innan de söker sig till kyrkan. Hon påpekar att många då också har dragit sig in i det sista för att söka ekonomisk hjälp via socialtjänsten. Samtidigt anser hon att kyrkan kan hjälpa till på många sätt, då den inte är en myndighet.
- Jag kan följa med som stöd när någon söker hjälp hos socialtjänsten. Det kan vara ett långt steg att ta. Jag tycker att vi har ett bra samarbete med socialtjänstens handläggare här i Luleå. Jag som diakon har tystnadsplikt, men om en människa vill kan hon eller han lösa mig från den och även lösa handläggarens. Då kan vi tillsammans hjälpa den människan.
Såväl Eva Magnusson som Inger Westerlund betonar att ansvaret för att hjälpa individer som lever med stora ekonomiska svårigheter i första hand ligger på samhället.
- Vi från kyrkan kan hjälpa människor att räta på ryggen och få dem att inse att de har skyldigheter men även rättigheter att leva ett drägligt liv, säger Inger Westerlund.