Trivs med jobbet

Verkstadsföretagets ägare Jens Olov Andersson tror utländsk arbetskraft från övriga EU-länder kommer att bli vanligt i Gällivare. ? De flesta verkstadsföretag i kommunen har mycket svårt att rekrytera i dag. Förhoppningsvis kan jag fastanställa om de bosätter sig här så småningom, säger han. Estländska arbetares tillvaro i Sverige har oftast beskrivits i svarta rubriker som handlat om obetalda löner och svåra arbetsförhållanden. Vid företaget Malmfältens svets och smide i Gällivare jobbar sedan två månader tillbaka ett gäng estländska verkstadsarbetare som inte upplever något av dessa problem. Arbetet går ut på svetsning av traktorskopor. ? Vi jobbar åt ett företag i Tallinn, Avanti, som har avtal med det här företaget i Gällivare. Jobbet är bra och arbetsmiljön också. Dessutom tjänar vi mer än vad vi skulle göra även om vi skulle ha ett välbetalt jobb i Estland, berättar Dmitri Rumjantsev, 24 år, som arbetat som svetsare i sammanlagt fyra år. Lönen det estländska företaget betalar är 100 kronor timmen. Skatten i Estland är 26 procent. I Gällivare tjänar de motsvarande två och en halv månadslön med estniska mått mätt. Mer pengar över ? Vi får därutöver 2.000 kronor i månaden per man för att täcka kostnaderna för boende och mat här. Visst blir det lite extra kostnader när man har ett boende på två platser. Jag betalar ju för lägenheten i Tallinn också, men det blir ändå mycket mer pengar över i förhållande till om jag skulle jobba hemma i Estland. Mamma och pappa får också en slant, berättar han. Ännu har ingen av dem någon tanke på att eventuellt bosätta sig i Sverige där de efter ansökan kan få arbetstillstånd i upp till fem år om de kan uppvisa ett anställningsintyg. ? Kanske i framtiden. Just nu är det här den bästa lösningen, säger Dmitri Rumjantsev som inte alls klagar på den rätt enformiga arbetsuppgiften att svetsa traktorskopor dag efter dag. Jens Olov Andersson, ägare av Malmfältens svets och smide, är nöjd med att någon gör jobbet. ? Det här utgör en del av företagets verksamhet och jag har sökt folk lokalt men det är svårt. Reparationsjobb här och där, som är omväxlande, går det bra att få folk till, men det här jobbet är lite långtråkigt och då är det svårt. Nästan ingen vill hålla på med det, säger han. Verkstadsarbetare är överhuvudtaget en bristvara i dagens Gällivare, menar han. Kort varsel När inte personal kunde rekryteras lokalt annonserade han. Så småningom även i Estland. ? Det här företaget hörde av sig och jag kollade att de hade ett organisationsnummer och när allt verkade OK gjorde vi ett avtal som kan sägas upp med kort varsel. Grabbarna sköter om att föra tidbok och sedan faktureras jag av det estländska företaget. Räknar man på lönekostnaden blir det i slutänden ungefär detsamma som om jag anställt någon härifrån. Men det har som sagt inte varit lätt. Den estländska arbetskraften ställer också nya krav på företaget och Jens Olov Andersson. ? De måste ju bo någonstans och det har jag ordnat och jag har också förhandlat fram en bra hyra för dem. Dessutom får de låna en bil av mig gratis så de enkelt kan ta sig till och från jobbet. Jag får fixa det mesta, som klädtvättning, men det upplever jag inte som några större olägenheter. Grabbarna är både duktiga och trevliga att ha att göra med. Men med anställda härifrån slapp jag ju det förstås. ? Dessutom vore det ju dumt att behandla dem illa på något sätt. Snart väntar en rejäl byggrusch både här och i Kiruna som kommer att kräva engagemang från många yrkesgrupper. Med den brist på verkstadsarbetare vi har här, så är de här killarna en verklig tillgång för företaget och om de säger ?Nä, den där skiten vill man inte jobba åt?, då har jag gjort bort mig rejält. Stämningen är familjär och Dmitri Rumjantsev skämtar glatt med sin chef. Facket kollar Jens Olov Andersson är medveten om att de fackliga organisationerna håller koll på villkoren den utländska arbetskraften arbetar under. ? Jag ser inget problem med det. Men att det finns löneskillnader är inget nytt. Löneläget inom branschen här i Norrbotten är till exempel högre än vad det är i södra Sverige. Problemet är väl mer hur man ska handskas med den öppna arbetsmarknaden inom EU. Jag har inget att vinna, varken kortsiktigt eller långsiktigt på att utnyttja utländska arbetare. Ja, om jag tänkt mig att bara sticka från alltihop och aldrig komma tillbaka, men det har jag inte tänkt. Företagets goda renommé är det som ger mig jobben. Snart närmar sig tremånaders-gränsen för de estländska arbetarna och då krävs ett arbetstillstånd för att kunna fortsätta svetsa skopor vid Malmfältens svets och smide.

Trivs med jobbet

Dmitri Rumjantsev, 24 år, entreprenörsanställd estländare vid Gällivareföretaget Malmfältens svets och smide, trivs med jobbet och lönen.? Visst kostar det lite extra att jobba utomlands men hemma skulle jag aldrig kunna tjäna lika mycket, säger han.

Dmitri Rumjantsev, 24 år, entreprenörsanställd estländare vid Gällivareföretaget Malmfältens svets och smide, trivs med jobbet och lönen.
? Visst kostar det lite extra att jobba utomlands men hemma skulle jag aldrig kunna tjäna lika mycket, säger han.