Träning i Porjus gav seger i tufft race
Engelsmännen James Turner och Jake Morland förlade sitt träningsläger till Porjus. Målsättningen var att klara utmaningen att ta sig från Kanadensiska Resolute Bay till den magnetiska nordpolen. Erfarenheterna från Porjus visade sig värdefulla. Efter drygt 14 dagar färd var de först över mållinjen i tävlingen Polar Race.
Avsikten var att förbereda sig inför ett av världens mest krävande långfärdslopp, deltagande i tävlingen Polar race som innebär skidåkning i 60 mil genom ett av jordens kallaste områden från Resolute Bay i Kanada till den magnetiska Nordpolen.
Inga erfarenheter
Utan några som helst erfarenheter av någon längre tids vistelse i kyla och snö gav de sig ut på en långtur i Gällivare- och Jokkmokksfjällen och hamnade i en snöstorm som så när kunnat kosta båda livet.
- Våra enda tidigare erfarenheter av vinter och kyla är från skidåkning i alperna och det har ingenting att göra med överlevnad i vinterklimat och det vi har erfarit här uppe de senaste fem dagarna har skrämt livet av oss. Fingrarna domnade bort, det var extremt kallt och ett oerhört dåligt väder. Stormvindarna gjorde det omöjligt att resa ett tält och sikten var obefintlig under några dagar. Men vi klarade av det och aldrig har det väl kännts skönare att få komma inomhus, berättade Jake Morland
Pengar till flyktingbarn
Motivet för att ställa upp i tävlingen var att rikta uppmärksamhet på och samla in pengar till den fond för snabba medicinska insatser för flyktingbarn som startats av Jake Morland.
Och erfarenheterna från Porjus visade sig värdefulla.
Efter 14 dagar, 20 timmar och 36 minuter korsade James Turner och Jake Morland, Team Refugee, som första lag mållinjen vid den magnetiska nordpolen den 1 maj.
- Vi varnades för isbjörnar men det är nog kylan som varit vårt största problem. Termometern kan visa 20 minusgrader men med en blåsande vind ligger temeperaturen närmare 60 minusgrader. Bara att hålla sig varm är en utmaning, berättar Jake Morland i en intervju med UNHCR News, FN:s flyktingorgan.
Farligt isbjörnsmöte
Men isbjörnarna utgjorde ett ständigt överhängande hot.
- Första gången blev jag rejält överraskad. Sedan skrek jag "Björn! Björn! Björn! Björnen och jag tittade på varandra, den sniffade i luften, vände sig om och försvann bland isbråten. Det var nära ögat, säger James Turner vid minnet av första isbjörnsmötet.
Vid ett tillfälle tvingades de överge pulkorna med förnödenheter och annan livsnödvändig utrustning när isbjörnar visade ett alltför ihärdigt och närgånget intresse.
- Vi tog det säkra före det osäkra, berättar Jake Morland.
Glädje i Porjus
Beväpnade med gevär som de var fanns en sista åtgärd att ta till - att skjuta eventuellt attackerande isbjörnar.
Vilket inte behövdes.
I Porjus, där Jake Morland hoppas hitta ett hus att köpa så småningom, gläds många av invånarna som lärde känna de båda orädda engelsmännen.
fakta
polar race
Polar Race-tävlingen har sitt ursprung i en 60-milaexpedition 1996, från Resolute Bay i norra Kanada till den magnetiska nordpolen, genomförd av två brittiska "äventyrarna" Jock Wishart och Hempleman-Adams.
2003 gick startskottet för den första tävlingen, med nio tävlande som kämpade om vandringspriset, "Blue Ice Trohpy".
2005 genomfördes den andra tävlingen och i början av april i år var det dags för den tredje i ordningen.
Sex lag deltog -inga svenskar- och Teamrefuge, bestående av engelsmännen och skolkamraterna Jake Morland, biståndsarbetare, och James Turner, grundskolelärare, kom först i mål.
2003 gick startskottet för den första tävlingen, med nio tävlande som kämpade om vandringspriset, "Blue Ice Trohpy".
2005 genomfördes den andra tävlingen och i början av april i år var det dags för den tredje i ordningen.
Sex lag deltog -inga svenskar- och Teamrefuge, bestående av engelsmännen och skolkamraterna Jake Morland, biståndsarbetare, och James Turner, grundskolelärare, kom först i mål.
Så jobbar vi med nyheter