Kopparutvinningen i Nautanens fem gruvor, norr om Koskullskulle, startade 1902, men lades ned bara några år senare på grund av sjunkande kopparpriser.
Spåren efter verksamheten, stora mängder slagg, anrikningssand, varp och förorenad morän, finns dock kvar och i början av 2000-talet klassificerade Naturvårdsverket det gamla gruvområdet som en stor miljörisk.
Bland annat bedömdes upp till 150 kilo koppar urlakas årligen.
Livlöst
I dag konstateras stor påverkan på markvegetation, och i vattendraget Imetjoki, som avvattnar gruvområdet, har allt liv slagits ut.
I förra veckan gav Miljödomstolen klartecken till Gällivare kommun att påbörja slutsanering av området.
Det vill säga, stoppa fortsatt urlakning av metaller och innesluta det i dag för vatten och syre fortfarande exponerade varp-, slagg- och moränresterna.
Naturvårdsverkets medel
Naturvårdsverket finansierar slutsaneringskostnaderna som i stora drag innefattar utgrävning av varp i en av områdets mindre sjöar och förändring av utloppet, omledning av Imetjoki och rensning av bäckfåran, samt anläggande av en deponi för kvarliggande varp, slagg och förgiftad morän.
Bra!
- Det är verkligen bra att kunna starta arbetet. Saneringen är nödvändig ur många perspektiv som att bättre kunna uppfylla dagens miljökvalitetsmål. Det medvetandegör också alla om den miljöpåverkan som gruvindustrin står för. I Imetjokis övre lopp är vattenspindlar det enda liv som kan upptäckas i dag, säger Tommy Nilsson, fiskevårdskonsulent i Gällivare.
David Berggård, länsstyrelsens miljöenhet, gör en liknande reflektion.
- Gruvdriften i Nautanen var en liten verksamhet med dagens mått mätt. Ändå kan vi konstatera hur omfattande verksamhetens miljöpåverkan har blivit. Det bör ge perspektiv kring hel del av dagens gruvverksamheter, säger han.