Slutar efter 75 år som tapetserare

Knut Nilsson, som Kuriren träffar hemma i hans lägenhet på Järnvägsgatan dagarna före jul, utgör en mänsklig brygga mellan då och nu och ett unikum i svenskt arbetsliv.1934 blev han som 13-åring tapetserarlärling hos tapetserarmästaren Bror Birger Holmgren på Gällivarevägen i det dåtida Malmberget.Efter 26 år, 1950, tog han över verksamheten som han drivit ensam de senaste decennierna.För ett par månader sedan sålde han enmans-företaget. En 75-årig yrkeskarriär får därmed ett slut.- Det är den första jul- och nyårshelgen jag inte behöver tänka på jobb. Det känns lite ovant efter 75 år men samtidigt är jag glad att någon tog över verksamheten. Jag går på dialys och för att säkra blodflödet i ena armen gjordes en operation som gör att handen domnar och då går det inte att arbeta längre, säger han.Kan fylla bok
De 75 åren kan fylla en bok.De första Ikeamöblerna dök upp på hans arbetsbord under 1950-talet. Och med det en ny era.- Det kom en gruvarbetare och ville ha sina Ikeamöbler omstoppade. Jag gav honom rådet att elda upp dem. De var rena skräpmöblerna. Sedan höjdes kvalitén och blev riktigt bra. Men det bidrog till slit- och slängmentaliteten som då började och förstärktes under 1970- och 1980-talen. Efter det blev det mer jobb med att stoppa om bilsäten och liknande.Och julafton var ingen arbetsfri dag.- Kunderna måste få sina grejer. Men jag försökte jobba några timmar mindre på julafton och familjen blev van, och jag också, säger han.Skötte toppstuga
Han engagerade sig tidigt i samhällslivet. Under 30 års tid, utan ersättning, skötte han Åke på Toppenstugan på Dundret, Skidfrämjandets lokala symbolbyggnad.- Från och med november månad fram till maj, åkte jag upp med skidor varje röd dag för att öppna stugan och koka kaffe åt alla skidåkare som kom. Det fick inte bli sent på julaftonen då. Som mest var det 600 personer under en dag och jag missade det bara en gång när det var 26 grader kallt och blåste 22 sekundmeter på toppen. Ögonen tårades så det gick inte att se något och då vände jag.Han var också med och startade hockeyverksamheten i Malmberget och belönades med Svenska hockeyförbundets silvermedalj.Bridgemästare
Då gällde handskottning av halvmeterdjup snö, ibland dagar i sträck, för att frigöra planen för spel, berättar han.Han var också med om att bilda den lokala bridgeklubben och blev svensk bridgemästare tillsammans med partner 1953.Der aktuella samhällsförändringarna är nödvändiga anser han.- På 1930-talet jobbade man bara tre dagar i veckan i gruvan och då var det fattigt i hemmen i Malmberget vill jag lova. Ingen köpte malm. Ska jobben vara kvar krävs förändringar. Men visst blir man nostalgisk ibland. Men jag tror att vi som upplevt dåliga tider, och vet vad det innebär, har sin speciella syn på det som händer. Men nu är vi inte många kvar, säger Knut Nilsson.

Slutar efter 75 år som tapetserare

Knut Nilsson, 88, Malmberget, är ingen relik, men känner sig som en sådan ibland berättar han. Efter 75 år som tapetserare lägger han nu arbetshandskarna på hyllan.