Sekunder skiljde mellan liv och död
Utflykten i det vackra påskvädret utanför Vakkuttavaara, söder om Ritsem, slutade i en isvak. - Min första tanke gällde mitt yngsta barn Linnea som jag kastade ur skoterpulkan när isen brast, berättar Camilla Larsson, Malmberget.
SNABBT FÖRLOPP. "Det gick väldigt fort och min första tanke var att få ut Linnea ur pulkan. Eftersom taket var öppet kunde jag lyfta ut henne den vägen. När jag såg Jimmy kastade jag Linnea mot honom och försökte sedan ta mig ur själv", berättar Camilla Larsson.
Foto: Harry Huhtanen
- På påskdagen var vädret oerhört fint. Det var nollgradigt ute. Vi vaknade tidigt och bestämde oss för att åka ut på isen och fortsätta upp till Ritsem för att min sambo Jimmy, som kommer från Småland, och aldrig varit där skulle få se hur vackert det är, berättar Camilla Larsson.Barnens morfar och mormor följde med på sin snöskoter och agerade både vägvisare och sällskap.Bakom snöskotern kopplades en skoterpulka med så kallat kapell, en väderskyddande duk som i den aktuella modellen, Nila-Pulkan, fastsätts i pulkan med en typ av metallspännen.- Jag tror vi åkte ut redan vid femtiden på morgonen och pappa körde först med Liam och mamma bakom sig. Jimmy körde på sidan om med sin snöskoter. När vi hunnit en bit ville jag lägga Linnea bak i skoterpulkan men ångrade mig. I stället beslöt jag mig för att hålla henne i famnen och öppna skoterpulkans kapell i taket eftersom vädret var så fint, berättar Camilla Larsson.Livet hotades
En åtgärd som skulle visa sig vara en lycklig slump.Färden gick över den stora fjällsjön Akkajaures is.- När vi kom i närheten av Tallholmarna, som de kallas, såg jag hur skotern pappa körde sjönk rätt igenom isen. Det var den bakre delen som sjönk ned - och skoterpulkan följde efter. Det gick väldigt fort och min första tanke var att få ut Linnea ur pulkan och eftersom taket var öppet kunde jag lyfta ut henne den vägen. När jag såg Jimmy kastade jag Linnea mot honom och försökte sedan ta mig ur själv, berättar Camilla Larsson.Camillas pappa räddade femårige Liam ur vattnet och hennes mor tog sig också ur vaken. Både hennes far och mor var genomblöta.Efteråt konstaterade Camilla Larsson att skoterpulkan hade sjunkit. Snöskotern stack upp ur vaken vilande på medarna.Sekunder
- Isen brast plötsligt och det gick inte att se att isen var så tunn. Efteråt insåg jag att om jag inte hade öppnat skoterpulkans tak så hade både jag och Linnea troligen följt med den under vattnet. Konstruktionen på kapellinfästningen gör att den bara kan öppnas utifrån frånsett en spärr längst bak som blockeras av packning och saker man har med sig. Vi hade inte haft en chans att komma ur den, säger hon och hoppas att informationen om händelsen ska få tillverkaren att förändra konstruktionen.- Det är den främsta anledningen till att jag vill berätta för andra om vår upplevelse. Allvaret framstod för mig först några timmar efter händelsen när vi befann oss i säkerhet och Linnea återfått sin kroppstemperatur. Vi tvingades vänta i fem timmar på hjälp eftersom de vi larmat inte hittade oss.Förbered färden
Camilla Larsson vill råda alla att beakta de risker som faktiskt föreligger vid färd på isar.- Det var en vanlig utflykt och jag tänkte överhuvudtaget inte på att något kunde hände. Det gör man inte. Ändå hände det. Det jag tänkte på efteråt är att föräldrar ofta lägger barn ensam i skoterpulkan och stänger igen den för att det ska vara skyddat för väder och vind. Hade Linnea legat ensam i pulkan hade hon följt med under vattnet. Nästa gång kommer jag inte att åka ut oförberedd, säger hon och rekommenderar alla att se till att ha isdubbar, betänka barnens flyktmöjligheter, undersöka kapellkonstruktioner och ta med sig extrautrustning för ett tillbud samt göra övertänkta förberedelser. - Medvetenhet är den bästa säkerheten. Vi hade ingenting, men hade tur. Det har jag lärt mig av det som hände och att lita till turen räcker inte för mig, säger Camilla Larsson.
Så jobbar vi med nyheter