För drygt tio år sedan skrev Boliden avtal med Stockholm Vatten om att ta emot 70.000 ton rötslam per år. Det har sedan dess spridits ut i tjocka lager vid framförallt Aitikgruvan. Meningen är att det ska kunna vara en hjälp i efterbehandlingen, bland annat när gräs ska sås i områden som påverkats av gruvbrytningen.
Något som Elisabeth Kvarnström, konsult i VA-frågor på Vectura, tycker är förkastligt. Hon berättar att det här handlar om deponi och inget annat.
- Jag vill inte att de ska tro att de använder fosfor på rätt sätt. Däremot är det möjligt att de tekniskt och miljömässigt klarar av ta emot slammet.
Nya reningsmetoder
Elisabeth Kvarnström är egentligen inte kritisk till Boliden, däremot önskar hon att reningsverken i Sverige skulle utveckla sina metoder. Hon anser att det skulle tas fram nya där bara, som hon själv uttrycker, kiss och bajs är var för sig. Inte som nu blandat med bland annat industriavlopp och bad- och tvättvatten.
- Då skulle vi få tillbaka det rätta näringsämnena i jorden, från sådant som vi själva har stoppat i oss.
Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har klart angett att de vill ha tillbaka alla näringsämnen från kiss och bajs. Något som, enligt Elisabeth Kvarnström, rimmar illa med det som produceras nu vid reningsverken.
- Jag skulle vilja se ett nytänk för att få rätt näringskedja.
När det gäller det som sprids runt gruvan, vill hon jämföra med en maskintvätt. Att inte kläderna blir renare för att det läggs i mer tvättmedel.
- Det är normalt med en deciliter per tvätt, i jämförelse med det som läggs ut i Aitik skulle det var som att ha 1.000 deciliter.