Den 32 nummer långa revyn som Malmbergets teater bjuder på i år, med undertiteln Fria gruvemiratet Gällivare - Festen, speglar i god revytradition, och med gängse uttrycksmedel, det som hänt i Gällivare under året i en satirisk och ibland lätt cynisk ton.
Med samhällsomvandlingen som ett slags bakgrundstema lotsas revypubliken genom händelser som rönt både lokalt och även nationellt intresse med betoning på det lokala.
Nunneinflyttning
Ett av revynumren berör nunnor som flyttat till Nattavaara, ett annat kritik mot den kommunala snöröjningen, ett annat speglar med filosofisk insikt den lokala kulturbelastningen att "är det inte dåligt då är det inte bra".
Föreställningen som med halvtidspaus pågår i närmare två timmar, tar sig an både lokalsamhällets uppblåsthet och indignation samtidigt som man sätter fingret på det genuint lokala, som i numret Liikavaara - Frans går igen, Privata poliser som avspeglar den rådande polisrekryteringssituationen och Systemet vinner igen, en parafras på Fröding om att snus ändå alltid är snus om än i gyllene dosor.
Kommunalrådet Tommy Nyström utgör en återkommande karaktär och dyker även upp i revyns final i form av kröning till gruvemiratet Gällivares kejsare.
Roligt!
Är det roligt?
Ja, måste svaret bli. Fria gruvemiratet Gällivare både granskar och värderar gruvkommunens gångna år och gör det med ett leende på läpparna. Och självironi finns att inte ta sig själv på för stort allvar och det lyckas Malmbergets teater med.