Det är inte första gången den kommunala larmcentralen är satt under lupp och även den här gången hörs protester från personalen, omkring 40 personer, som tycker sig känna igen tongångar från förr.
Man tror att det återigen handlar om, med hänvisning till kostnadsaspekter, att entreprenörsupphandla Gällivares larmfunktion och i och med det drastiskt sänka ambitionsnivån avseende medborgarnas trygghets- och säkerhets behov.
Bristande lokalkännedom
Bakgrunden är en utredning av MSB.
- Med en så pass stor centralisering av larmcentraler som det visserligen bara talas om än så länge kommer närmaste larmcentral sannolikt att hamna i Sundsvall, säger Tomas Pudas, personalens talesperson.
Och det menar man skulle leda till att larmande ortsbor i en larmsituation tvingas tala med människor med dålig lokalkännedom vilket ökar risken för oklarheter och insatsförseningar som leder till ökat mänskligt lidande och stigande samhällskostnader i förlängningen.
Ett pris
- En genomsnittlig insattsfördröjningstid på bara en minut per utlarmning vid 60 larm per år till 112 skulle resultera i ökade skadekostnader i Gällivare med cirka 1.800.000/år, enligt en undersökning, en magisteruppsats, gjord i Jönköpings län, säger Tomas Pudas.
Personalen menar också att en gemensam larmmyndighet inte skulle förändra det grundläggande ansvar kommunerna och landsting har för räddningstjänst respektive hälso- och sjukvård, och att MSB:s nationella utredning inte kan tas till intäkt för en nedläggning eller motsvarande förändring av larmcentralen i Gällivare.
Oro
Men larmcentralens och räddningstjänstens personal oroas ändå och upplever att den kommunala utredningen i huvudsak har ekonomiska utgångspunkter – inte omtänksamhet om allmänhetens behov.
I förra veckan beslutade Service- och tekniknämnden i Gällivare att utifrån den genomförda kommunala utredningen föreslå kommunalfullmäktige att omvandla larmcentralen till en servicecentral som ska underställas service och teknikförvaltningen.