Kvällen tillbringas i tv-soffan hos en kompis. Huvudnummer denna kväll är en actionfilm med massor av skjutande, vilket får Malin Ärlebrand, 52, och hennes kompis att ta beslutet att åka hem innan filmen är slut.
Av någon anledning tar hon och kompisen ett extravarv i centrala Gällivare, trots att de inser att något riktigt obehagligt pågår. De har då mött en ung man, beväpnad med ett gevär, och de har sett polisens avspärrningar. I det ögonblicket är det självklara för dem att svänga mot Malmberget där de bor.
– Men att ta en extrarunda i samhället var inte något ovanligt vid den här tiden. Alla gjorde på det sättet.
Den här gången blir det ett ödesdigert beslut.
När hon svänger ner från Storgatan i riktning mot Sjöparksskolan, där den 18-årige mannen befinner sig, hamnar hon och kompisen mitt i skottlinjen.
Denna kväll sprids död och elände från skolgården i stället för barnens skratt.
– Eftersom jag hade sett den här killen med geväret, så förstod jag att jag blev skjuten. Jag kopplade ihop det, säger Malin Ärlebrand som har knivskarpa bilder i sitt huvud från denna kväll som kommer att förändra så många människors liv.
– Jag skulle kunna återberätta allt i detalj.
Den 6,5 millimeter grova kulan slår in i vänster billyckta på VW-bubblan och fortsätter in kupén där den trasar sönder Malin Ärlebrands knä.
Hennes kompis chockas svårt när hon inser vad som händer. Mitt i detta kaos öppnar hon dörren, som åker upp i hög fart. När hon böjer sig ut för att dra igen dörren, slår en kula in i nackskyddet. En reflex som räddar hennes liv.
Blixtsnabbt lägger Malin Ärlebrand i backen och backar runt hörnet in på storgatan. Trots att kopplingsknäet är träffat uteblir smärtan.
På några ögonblick träffas bilen av minst tre kulor.
– Det mest otäcka var att man inte såg varifrån han sköt. Man hörde bara flera smällar, säger Malin Ärlebrand som lämnar bilen, hoppande på ett ben, samtidigt som tankarna rusar runt i huvudet.
Ganska snart får de hjälp att ta sig till lasarettet i Gällivare vilket blir början på en jobbig tid med läkarbesök, operationer, sjukgymnastik och omstrukturering av livet i stort. I stället för sommarjobb blir det ett påtvingat sommarlov.
– Från 1984 fram till 2008 har jag haft ont i knäet varje dag.
Det är denna del, tillsammans med ett 16 centimeter långt ärr över knäet, som har påmint Malin Ärlebrand om den där junikvällen i alla år. Mentalt har hon inte haft några problem alls.
– I flera veckor tjatade alla om att chocken kommer. Men den har inte kommit än.
Att hon tog hand om sin svårt chockade kompis inledningsvis kan vara en anledning till att hon klarade sig så bra, tror Malin Ärlebrand. Att hon därför tvingades skärpa sig.
– Men i övrigt, det som har hänt har hänt. Det är ingen idé att gräva ner sig, säger hon, trots att sjukhusvistelsen höll på att sluta på värsta tänkbara sätt när hon fick blodproppar i benet och i lungorna.
I dag ser hon tillbaka på händelserna utan obehag. Hon kan också möta den man som skadade henne utan att vara rädd och efter en operation för sex år sedan fungerar knäet riktigt bra.
– Det var en annorlunda del av livet för mig, säger Malin Ärlebrand.