Pionjär i gruvvärlden

De närmaste åren investeras 5,2 miljarder i produktionsökningar vid Bolidens Aitikgruva.
I princip handlar det om uppbyggnad av helt nya produktionsanläggningar för en årsproduktion av upp till 36 miljoner ton kopparmalm efter 2010-2014.
- Det här ställer stora krav på oss alla. Från chefer till kollektivanställda. Vi måste skapa en organisation som kan hantera det dagliga produktionsarbetet men som också deltar i förändringsarbetet. Det gäller att vi har rätt man, eller kvinna, på rätt plats, säger metallfackets ordförande Hans Ölvebo.
En samordning av arbetsmiljöfunktionen är en viktig detalj.

Den lämpligaste
- I dag har vi 32 skyddsombud spridda på de olika arbetsplatserna, Var och en med med ett huvudansvar för en specifik arbetsplats. När startbeskedet för utbyggnaden ges kommer vi också att ha en mängd entreprenörsföretag här under några år. Det ställer krav på en bred samordnings- och ansvarsfunktion när det gäller arbetsmiljön. Därför har vi tillsatt ett huvudskyddsombud, som ska hålla i alla trådar i det övergripande arbetsmiljöarbetet, berättar han.
Valet föll på Irene Olsson, med åtta år i företaget, en av Aitikgruvans i dag 60 kvinnliga medarbetare.
- Här vid Aitikgruvan har vi bara goda erfarenheter av kvinnor i det fackliga arbetet. Den största oron gällde väl om hon skulle tacka nej. Uppslutningen kring henne har varit stor. Vår erfarenhet av hennes förmåga och kapacitet kommer från det fackliga arbetet under ett år i metallklubbens styrelse här vid Aitik, berättar han.
- Vi ser det bara som en fördel med en kvinna som huvudskyddsombud. Det kan vara så att det finns ett traditionellt manligt tänkande kring arbetsmiljöfrågor som mår bra av ett kvinnligt perspektiv. I det ligger både en förhoppning och övertygelse, säger Hans Ölvebo.

Tvekade inte
Irene Olsson, tackade ja direkt. Viss erfarenhet har hon efter tre år som skyddsombud.
Nyligen ansvarade hon också för genomgången inför en ISO 9001-certifiering vid Aitikgruvan.
Hon har också utbildat andra skyddsombud.
- Jag funderade inte så mycket faktiskt när jag fick frågan. "Vilket tillfälle", tänkte jag, att få göra något så här intressant. Vi bygger ett nytt Aitik och vem vill missa det? säger hon.

"Jag och gubbarna"
- Visst kan jag tänka mig en reaktion; "Är det en kvinna!" när det blir aktuellt med ett första möte som huvudskyddsombud. Det blir lite som "gubbarna och så jag". Men det oroar mig inte. Men visst hade det varit bra om man haft någon att prata erfarenheter med. Men nu är jag det enda kvinnliga huvudskyddsombudet. Det är inget som oroar mig eller får mig att ligga vaken om nätterna. Det är ett stort ansvar. Men jag får ta en dag och en sak i sänder och utbilda mig när det behövs, säger hon.
- Sedan har ju hunnit skaffa mig lite skinn på näsan och är lite kaxig. Just nu har jag inte hunnit få någon struktur på jobbet, har heller inte något eget rum ännu. Jag är än så länge ganska ovetande. Det är ju så nytt det här. Men det ordnar sig.

Pendling
Någon gång i mars-april kommer processen mot framtiden att starta vid Aitikgruvan och den första perioden kommer Irene Olsson troligen att pendla mellan Gällivare och Västerbottensorten Boliden där Bolidens huvudkontor finns.
- Det har jag inga problem med. Jag har vuxna barn som är införstådda med att det kan ingå i jobbet. Det jag förutser är att det blir några jobbiga år. Men samtidigt tror jag de intressanta arbetsuppgifterna kommer att överväga eventuella besvär. Jag vill hur som helst inte gå miste om det och går in i det med öppna ögon och hoppas växa både yrkesmässigt och personligen med uppgiften, säger hon.

Föredöme
Vid Aitikgruvan i Gällivare sitter inte längre könsrollerna i "väggarna" på samma sätt som förr.
Under många år hade metallfacket en kvinnlig ordförande och i dag utgör andelen kvinnliga anställda cirka 15 procent, 60 av totalt cirka 400.
Bolidens ledning vill se ännu fler.
Nu raseras ytterligare en barriär.
- Kan jag fungera som föredöme för unga tjejer är det väl kul. Men det är också en ansvarsfylld roll. Men oavsett om man är man eller kvinna ska man alltid försöka göra sitt bästa. Det är väl så det ska fungera i yrkeslivet, säger Irene Olsson.