Rädda barnen har låtit SIFO göra en undersökning om barn- och ungdomsidrotten. Toppning innebär att de barn som presterar bäst får fördelar i tävlingssammanhang, exempelvis mer speltid. Men enligt barnen i undersökningen upplever de det som orättvist och tråkigt. Toppning förekommer mindre i föreningar som tagit fram handlingsplaner för hur man ska agera under träningar och matcher.
Knut Henriksson tränar MAIF:s pojkfotbollslag. Det är tionde året som grabbarna - och en tjej - tränar ihop. Den yngsta är född -02 och den äldsta -99. I gruppen ingår några ensamkommande flyktingbarn.sammanhållningen är god. Alla hjälper alla.
Enligt Knut Henriksson förlorar laget nästan alltid, men de fortsätter ändå spela.
– På tio år har vi kanske vunnit fem matcher. Men spelarna är glada och nöjda, och det är det som är viktigt. Efter en match kan de vara jättenöjda och tycka att det var en bra match för de förlorade inte med så många poäng. det är det det handlar om, spelglädjen, säger Knut Henriksson.
Alla ska få en chans. Alla ska få prova olika positioner. Han pratar om prestation, inte resultat.
- Spelarna kan säga att de gjort en bra prestation. Förlorar vi så tar vi vår lilla spytid men sedan går vi därifrån och knyter näven.
Annemari Johansson på Sisu idrottsutbildarna som arbetar med utbidlning inom idrotten, säger att Knut är en fantastisk tränare som ser ungdomarna som individer och som sätter upp personliga mål för spelarna.
– Det är väldigt kortsiktigt att toppa lag. Barn måste få utvecklas i sin egen takt och det är omöjligt att i unga år veta vem som blir en kommande stjärna i vuxen ålder, säger hon.