– Om jag ska känna mig nöjd så ska bilden ta mig tillbaka till den stunden vid fjället, skogen eller vid sjön där jag tog den. Om jag får den känslan så vet jag att jag har tagit en bra bild, säger Serkan Günes.
Hösten 2015 flyttade naturfotografen Serkan Günes från Stockholm till Gällivare. Familjen var trött på storstan och slaskiga vintrar. De ville komma närmare naturen.
– Jag ville uppleva fjällen och myrarna. Jag ville uppleva en annan natur än den vi hade i Stockholm.
Så de tog fram kartan och såg att de hade att välja mellan Gällivare eller Jokkmokk.
– De flesta nationalparkerna och naturreservaten ligger i Gällivare och Jokkmokks kommuner. Men Gällivare var större så därför flyttade vi hit.
Från Serkan Günes köksbord helt nära centrum av Gällivare ser man ut över Dundret. Ett lågfjäll vars sluttning är hans arbetsplats.
– Vad jag inte visste då var att Gällivare ligger mitt emellan skogslandet och fjällen. Här vid Dundret kan jag få en väldig variation av naturupplevelser. Vid foten finns myrar, sen tallar och granar och så björkskog och därefter kalfjäll. Längre österut finns myrar och stora skogar och västerut finns de stora fjällen.
Idag är Serkan Günes en etablerad och känd naturfotograf. Den senaste boken gjorde han som ett ettårigt projekt när han just flyttat till Gällivare. The land of eight seasons, där han publicerade en nytagen bild i veckan. Det blev 52 bilder.
– Det är ljuset jag fotograferar och inte motivet. I början trodde jag det var motivet, till exempel formen av en krokig björk, men nu ser jag att det är ljuset som får mig att stanna. Det är det jag också lär ut. Olika ljus framkallar olika karaktär för motivet. Det gäller både porträtt och natur.
Han pratar mycket om känslan i sitt fotograferande och i sina bilder. Han tar fram en pappersbild och visar.
– Ser du att man nästan kan gå in i bilden. De där grässtråna är framför trädstammen som är framför stenen, säger Serkan och pekar.
– De ser inte ut som de är klistrade på varandra utan det finns ett verkligt djup i bilden. Det är det som gör att jag fotograferar med en mellanformatskamera.
Vad skiljer dina bilder från andra naturfotografer?
– Jag tycker andra fotografer kan vara för matematiska. De bilderna är helt perfekta vad gäller komposition, ljus och teknik, men jag vill ha större känsla i bilden. Jag tror att om man är väldigt inne i att skapa den perfekta bilden kan man tappa det här med känslan hur det var där ute. Jag tror att jag får med något annat i bilden. Något som känns.
Serkan Günes kommer ursprungligen från Istanbul i Turkiet där han växte upp på den europeiska sidan av Bosporen med sina föräldrar och tre syskon.
– Vi hade en liten trädgård där mitt i storstan. Jag var inte ute och sparkade fotboll utan var hellre i trädgården som var en liten vildmark för mig och det var tryggt.
Han började arbeta som pc-tekniker men hans dröm var att bli gitarrist. En dröm som han tog med sig till Stockholm när han som 20-åring flyttade dit. Men ödet ville annorlunda och han hamnade som kvällsarbetare på en kebabrestaurang. Han skaffade en kamera för att kunna skicka hem bilder på sin nya stad. Det här var före digitalkamerornas tid.
– Någonstans där började jag rikta kameran mot naturen. Det finns en kontrast mellan staden och naturen som inte finns i Istanbul. Det måste ha inspirerat mig. Så det är där som jag blev naturfotograf.
Saknar du något från Turkiet?
– Ja, maten och min familj. Mat är mer en överlevnad i det här landet, tyvärr.