Marsch i rallarnas spår
I lördags var det Rallarmarschen för nionde året. 80 anmälda gick eller sprang den väg som rallarna vandrade under tidigt 1900-tal i då väglöst land. - Rallarmarschen har blivit en tradition för många och lockar fler deltagare år för år, berättar eldsjälen och en av initiativtagarna, Georg Fabricius.
ELDSJÄLAR. Alf Wallbing och Georg Fabricus tillhör eldsjälarna som anordnar Rallarmarschen.
Foto: Susanne Jansson
- Vi har varit på studieresa här uppe och vår chef tyckte att Rallarmarschen var ett roligt avslut, säger Johan Andersson.- Sammanlagt har vi varit 18 stycken på resan och nio av oss valde att ställa upp, säger Anette Nordström.Kollegorna valde vare sig att gå eller marschera. De valde att springa. På sex timmar och fyrtio minuter avverkade Johan Andersson och Anette Nordström de 44 kilometerna och var därmed först i mål av dem som valt den långa sträckan. - Tufft! Men jag är supernöjd, säger Anette Nordström som aldrig sprungit en så lång sträcka förut.Fläsk ett måste
Men allra först vid målfållan var hunden Ajax med matte Lena Forsmark. Också de hade valt att springa. På två och en halv timme tog sig matte och hund de 23 kilometerna. För Lena Forsmark var det första Rallarmarschen men inte för veteranen Anne-Maj Olausson. Hon har deltagit på åtta av de nio Rallarmarscherna. I år valde hon att ta den kortare sträckan. - Jag hade klarat den längre. Den har jag gått förut, säger hon med ett leende.För att deltagarna skulle orka längs vägen har arrangörerna Porjus arkivkommitté, Gellivare sockens hembygdsförening och Porjus IK ordnat tre vätskekontroller. Men där bjöds på mer än dricka.- Stekt rimmat fläsk måste finnas längs vägen. Rallarna levde på fläsk och slobben (bondska för pannkaka), säger Alf Wallbing.
Så jobbar vi med nyheter