Med lätt pimpelspö, tunn lina och mikrokrok, kan till och med spigg fås att nappa. Med kraftigare spö, krok i makroformat och grov lina, kan torsk i tungviktsklass dras upp på isen i norska fjordar.
Med isarnas lättillgänglighet och den låga utrustningskostnaden, får man en utmärkt fritidssysselsättning passande alla plånböcker.
Regel nummer ett
- Det finns riktigt stora harrar i sjön. Den största vi fått hittills är på närmare 50 centimeter, berättar Ingvar som skjutsar oss på snöskoter fram till sjön.
Det är i början av april och perfekt väder. Maggotagnad mormyschka är det som gäller. Morgonpigga Alf och Ulf är redan på plats.
Hålen borras i en av sjöns grunda vikar, regel nummer ett vid harrfiske. Harrens förkärlek för sjöarnas och älvarnas grundområden är ofta förvånande, men det ibland minimala utrymmet mellan is och botten ska inte missleda isfiskaren att välja djupare vatten.
- Första harren bärgad, ropar Kurt efter någon minut.
Men den får gå tillbaka. Minst 35 centimeter är kravet. Så fortsätter det.
- En till, ropar Kurt som flyttat sig längre bort.
Alf, Ulf och Ingvar åker hem. De ska på födelsedagskalas. Varsin harr på närmare ett kilo får följa med.
- Ring när ni fiskat klart, ropar Ingvar
Målsättningen nås snabbt
Målsättningen "en bra" harr nås efter någon timmes fiske under en strålande vårsol.
Hugget känns knappt. Om storleken råder inga tvivel. Linan dras ut några meter och minuterna går medan kampen fortsätter. Den tunna linan klarar inte våldsamheter. Nu handlar det om att avvakta och att kroken inte böjs eller lossnar.
Efter ytterligare någon minut har harrens tumlande motstånd avtagit och med ett fast grepp om huvudet lyfts den upp ur hålet.
Även Kurt kan glädjas över en "fin bit".
Fikapaus och ytterligare ett fiskepass avslutar dagen och harren både mäts och vägs av Ulf senare - 50 centimeter och ganska prick ett kilo.Blåst och virvlande snöfall får planerna på rödingsfiske att skrinläggas.
Vi tappar räkningen
Efter någon timmer ringer telefonen. Det är Roland.
- Det ser ut att bli bättre väder, säger han och ryggsäcken packas raskt, en halvtimme senare är vi på väg.
Rödingen är på bästa napphumör denna eftermiddag och vi tappar snart räkningen på alla som dras upp och släpps tillbaka igen. Vi fiskar med traditionell rödingtackling, en pirk, kort tafs, maggotagnad krok och ett kraftigare pimpelspö.
Roland kämpar i några minuter med en rödingjätte som vägrar ge sig.
När den når hålet lossnar kroken.
- Minst två kilo. Jag såg huvudet men kunde inget göra, säger han.
En timme senare ligger en stor praktfärgad storröding ändå på isen.
Jag nöjer mig med två rödingar på 40 centimeter. Två middagar är räddade.
Öringen är målet, en normalt "svår" pimpelfisk. Sommarens fisketurer har avslöjat riktiga bjässar i en sjö mellan tallskogsbeklädda åsar, balanspirken ska förhoppningsvis locka även en trög vinteröring till hugg.
Balanspirken byts ut
Vägen fram till sjön blir ansträngande. Snön ger ömsom vika och skidorna fastnar under snön. Jobbigast är det när det bär under den ena skidan men inte under den andra.
Fisket inleds med en vilopaus på isen och termosfika. Timmarna går efter att det första hålet borrats. Vad än öringen har för sig vill den inte hugga.
Hålen blir fler och fler och borras i rad efter sjöns östra sida. Det är cirka tre meter djupt. Men inga hugg.
Utanför en liten udde ändras bottenprofilen och bottnen stiger skarpt uppåt cirka 1,5 meter.
En ny fikapaus och analys av läget följer medan mackorna bres och kaffet dricks. Balanspirken byts ut mot mormyschka.
- Det kan ju inte bli sämre!
Tillbaka vid udden kommer hugget och fisken bjuder på kraftigt motstånd i vilda ruscher. Linan är stum och tvivlet kommer. Ska det här lyckas?
För var gång fisken närmar sig pimpelhålet startar en frenetisk kamp med tvära kast och häftiga ryck.
Pimpelspöet som kastats på isen kommer studsande och greppas i en reflexrörelse. Utgången är osäker.
Nervkittlande kamp
Jag sätter press på fisken i hopp att 0,14-linan ska hålla men får ge mig både en och två gånger.
Plötsligt mattas fiskens kamp och tillfället utnyttjas. En öring runt ett kilo hamnar i ett huj på isen efter en ovanligt nervkittlande fight.
Även Roland lyckas med mormyschka på linan.
Mellan mars avslut och maj månads inledning har även abborre och sik i bra storlekar slutligen hamnat på middagsbordet efter turer ut på vårisarna.
Nu väntar sommarsäsongen och spön och linor ska ses över. Pimpelspöet byts mot flugspö - nya fiskeäventyr väntar.