Lombia cup är en så kallad stjärntävling, en tävling för konståkare i början av sin tävlingskarriär. Halva startfältet i varje klass får individuella placeringar, den andra halvan delar plats. Åkarna får en individuell skriftlig utvärdering av huvudbedömaren i skridskoteknik, tekniska element, framträdande och sammanbindande steg och rörelse.
När Kuriren hälsar på Malmberget AIF:s konståkare är det hopp, piruetter och steg som tränas inför helgen. MAIF har sex anmälda konståkare men femtiotalet konståkare från hela länet samlas i Kiruna för att tävla.
För första gången har konståkarna kunnat träna fem dagar i veckan mot tidigare tre. Senaste åren har konståkarna fått åka till Jokkmokk och Kiruna för träning. Tränaren Ulla Persson berättar att Malmberget och Kiruna samarbetar och hjälper varandra då det behövs.
– Men vi behöver en ny ishall så vi kan locka fler barn och ungdomar till sporten. Det spelar ingen roll var den är, säger hon.
Stina Karlsson har tränat konståkning i snart tre år. Lombia cup blir hennes första tävling. Vad som kommer bli den svåraste utmaningen till helgen vet hon inte.
Det vet däremot Nova Nylander.
– Det kommer att bli svårt att klara vissa hopp. Flip-ögel är svårt, säger hon.
I flip sätter man i höger tagg i isen medan den andra foten åker på ett bakåt innerskär, ögel är ett skärhopp där konståkaren hoppar upp och landar på samma fot.
Astrid Lindmark går fjärde året på skidgymnasiet och kommer från Kiruna. Men eftersom Malmbergets konståkare stod utan tränare denna säsong fick hon förfrågan om att hjälpa till, vilket hon gärna gjorde.
– Jag åker längdskidåkning och kände att man måste få känna sig lite vacker också inte bara snora i längdspåret, skrattar hon.
Men hon säger att det finns en väsentlig skillnad mellan ishallarna i Kiruna och Malmberget:
– Ishallen är väldigt kall här. I Kiruna kan man träna i linne, säger hon.
Konståkarna fortsätter öva på sina program. Tävla är alltid spännande men Ulla Persson säger att det viktigaste är att det blir en rolig erfarenhet.
Det som flickorna ser mest fram emot är att få umgås och bo på hotell. Kamratskapet är det inget fel på.
– Det roligaste är att vi är med varandra, säger Anna Sjölund.
På frågan vad konståkningen lärt dem, svarar Miranda Nylander:
– Att inte ge upp.