Det började med en grävmaskin på 50-talet. Grundaren Göran Eriksson var sedan med och byggde ut vattenkraften längs Stora Lulevattnet.
Mer än 65 år senare är GE Maskin, GE för Göran Eriksson, ett stadigt lokalt företag med flera specialistben att stå på. Man jobbar för båda gruvorna i Gällivare.
– Vi var en av de första som jobbade med LKAB. Vi var med och gjorde nedfarten under jorden i Malmberget. Vi var första underentreprenören i Aitikgruvan. Där har vi hjälpt till med maskintjänster ändå sedan det startade, säger vd:n Janne Pellikka när vi träffar han och Ralf Eriksson, en av Görans söner och en av de nuvarande ägarna.
Maskintjänst har som sagt många ben att stå på: Maskinentreprenad, industriunderhåll i gruvorna, anläggning av dammar, gruvsäkerhet, geoenergi och bergvärme.
En liten del av den stora vagnparken står utomhus på området i Gällivare, men det är något annat som är Maskintjänsts viktigaste del.
– Vi har utvecklat metodiker som är riktigt, riktigt bra. Vi känner att vi har en jättehög kompetens. Vår personal är fantastisk bra på att driva. De har kunskapen i och kring dammarna, till exempel, säger Janne Pellikka och fortsätter:
– Någonstans får man en känsla av att vi inte är bara en leverantör av tjänsterna. Vi är också ett stöd i många lägen i själva utförandet och kommer med idéer hur man ska göra.
Många av de anställda har fått och tagit chansen att avancera i företaget.
– Vi har satsat jättemycket på egen personal. Vi har inte varit jättemycket ute och sökt personal. Det är många som har fått jobba sig upp. Från maskinföraryrket till att styra och leda stora projekt.
Maskintjänst har med tiden blivit självförsörjande på det mesta. De har en egen maskinverkstad, egen bilverkstad och egen slangverkstad. Man har själva byggt sina lokaler och dessa drivs med geoenergi.
– Görans fortsatta tankar med miljön var att anlägga vindkraftverk. Göran är född i Storön i Kalix. Runt hans hemmansområde hade han en marksnutt och där har vi anlagt två vindkraftverk. Vi köper in vår egen elkraft därifrån och säljer ut lite. Det var en viktig fråga för honom och det är något vi måste spinna vidare på, säger Janne Pellikka.
Ralf Eriksson fyller på:
– Första vindkraftverket är det 16 år sedan vi byggde och det andra kom tre år efteråt. Vi var bland de första här uppe i norr som anlade sådana.
2016 hade företaget 85 anställda och har bara expanderat sedan dess. Numera är man närmare 200 anställda.
– Det har gått jättefort och det har varit positiva bilder. Men det hände så mycket omkring oss och gruvindustrin går ju som tåget. Det finns egentligen två alternativ: Antingen så lägger man sig och tror att man ska bevaka något eller så försöker man växa med det. Vi har valt att växa, säger Pellikka.
Gällivare står inför spännande år med Hybritprojektet. Med ett samhälle som ska växa och utvecklas. Maskintjänst gillar sitt läge, men det finns också frågetecken.
– Det är lite skräckblandad förtjusning över allt som kommer att ske här. Vi vet vad vi har. Sen är det en helt ny marknad. Frågan är vad kommer att vara för maskinmekaniker som behövs. Är det elektriker? Omställningen går fort. Vi försöker hänga med när det handlar om hybridmaskiner som är mer miljövänliga. Men det är fortfarande ett väldigt stort frågetecken: Vart är vi på väg nu? Men det är spännande, säger Pellikka och tillägger efter en stund:
– Det som är skräcken i det här lite grann är personalbehovet, kompetensförsörjningen. Var ska vi få alla människor ifrån?
Kan ni växa lika mycket när Hybrit kommer som ni har gjort senaste fem åren?
– Vi hoppas att vi ska kunna växa med expansionen. Men frågan är hur mycket expansionen kommer att stjäla människor från oss, som vi måste ersätta. Det är ju många som kommer att tycka att det är väldigt nytt och väldigt fascinerande. Och så har de kompetensen och kliver in i en ny organisation, säger Pellikka.
Ralf Eriksson håller med:
– Det som kan hämma lite grann och redan hämmar utvecklingen är personalbehovet och boendet. Det finns ju ingenstans för alla att bo. Vi har byggt bostäder för egna anställda som veckopendlar. Men man vill ju gärna att fler människor ska flytta in i samhället. Det är en kommunal angelägenhet också.
