Det statliga gruvföretaget LKAB:s utökade verksamhet innebär också ökade statliga intäkter och en förbättrad nationalprodukt.
Råvarubehovet för Europas stålindustri täcks också och därmed säkras tiotusentals arbetstillfällen inom EU-gemenskapen.
I Malmberget och Koskullskulle, i kommunen där järnmalmerna bryts, är utvecklingen en annan.
Lokalt perspektiv
Inom de närmaste tio åren antas befolkningen minska med cirka 1.500 personer och därför inriktas det kommunala utvecklingsarbetet i dag till stor del på att försöka göra kommunen attraktivare för inflyttning för att tillförsäkra det lokala näringslivet, och viktiga offentliga samhällsfunktioner, framtida arbetskraft.
Malmbergsfödde Tage Johansson, har följt utvecklingen sedan barnsben och är inte nöjd.
Gruvverksamhetens påverkan på Malmberget, där han bor, har lett till försämrad livsmiljö, förhöjda levnadsomkostnader, eftersatt bostadsunderhåll, en kraftig befolkningsminskning och med den ett sviktande underlag för både samhällsservice och handel.
Har fått nog
Som företrädare för Hyresgästföreningen har han fått nog. Mötena och uppvaktningarna om situationen för innevånarna i Koskullskulle och Malmberget har inte möts av förståelse och respekt från de politiska makthavarna eller gruvföretaget.
- Vi har uppvaktat kommunalrådet i bostadspolitiska frågor och vi har fört samtal med politiker över partigränserna när det gäller lösningar av malmbergsproblematiken och bostadspolitiken. Vi tycker att man från politiskt håll struntat i oss hyresgäster och medlemmar boende i hyresrätt. Vi kommer i sista hand när det gäller boendemiljö, trygghet och livsmiljö, säger han.
- Vi utsätts för påverkan av skilda slag, damm, skakningar och sättningar. När vi flyttade in i Malmberget fanns samhällsservice och det vi behövde. Hyressättningen kunde relateras till livsmiljöns kvalité. Nu finns ingenting kvar av den miljön och vi störs dagligen av gruvans utbredning och avvecklingen av handel och service har gjort det dyrare att leva här. Ändå kräver politikerna oss på hyreshöjningar och det är inget annat än ett slag i ansiktet på oss, säger Tage Johansson.
Terror
Han berättar om sena kvällar och nätter när han funderat över situationen i Malmberget, om det kontrasterande förhållandet att malmråvaran bygger välstånd på andra platser men inte där den bryts.
- Att vi malmbergare dagligen ska sitta och vänta på när vi ska bli utkörda från våra bostäder är egentligen att utsättas för psykisk terror. Det finns inget att flytta till och att den som rår för alla olägenheter, LKAB, håller sig i bakgrunden och överlåter allt till den politiska kadern gynnar inte oss hyresgäster, säger han.
- Det känns inte rätt att vi ska bidra till en samhällsomvandling där vi får offra våra livsmiljöer. Vi slängs ut i ovisshet, var ska vi bo och har vi råd att bo? Nog är vi malmbergare och kullebor offer på det altare gruvbolaget bygger upp när tacket vi får är sämre boendemiljö, ökad otrygghet ökade levnadskostnader.
Han har tvekat att säga sitt hjärtas mening, men efter årets hyreshöjning, totalt 2,8 procent, förhållandena i ett döende Malmberget, samtal med oroade invånare, och den politiska passiviteten, har han lagt försiktigheten åt sidan.
- Jag vill se ett större engagemang från de styrande, som alltid glider undan på något sätt när vi lyfter frågan, att ta fram en lösning gällande alla boendeformer som drabbats av gruvans utbredning. Och fram till dess ska hyressättning i Malmberget och Koskullskulle, som jag liknar vid industriområden med de störningar vi utsätts för, vara lägre, säger Tage Johansson.