- Det är som att jag känner pappas fotsteg varje gång jag är här, säger Siv Kindholm, Nordvall som ogift, vars pappa växte upp på gården.
De sista jordbrukarna lämnade gården i Abborrträsk under mitten av 1940-talet. Under några år därefter slogs den magra naturvallen av bönder på omgivande gårdar, men snart stod husen tomma och i drygt 40 år lämnades fälten att växa igen.
Naturvård
I början på 1990-talet tog så Gellivare sockens hembygdsförening och Naturskyddsföreningen Gällivare initiativet till att rusta upp de faluröda gårdsbyggnaderna och den omgivande marken. Sedan dess har de kontinuerligt arbetat för att hålla landskapet öppet.
- Det är viktigt att bevara både kultur och natur, säger Georg Fabricius från Gellivare sockens hembygdsförening.
Abborrträsk är hem för en stor mångfald av biotoper, med allt från vattenflora och skogsmark till specifika inlands- och fjällväxter. Variationen av flora på den relativt lilla ytan är något mycket speciellt, enligt naturskyddsföreningens Vivi Eriksson.
- Många av växterna kan hittas utspridda längs vägkanterna men just här är de alla samlade på en liten yta. Slåttern ser till att de lågväxande arterna får utrymme att växa, säger Vivi Eriksson.
Tradition
För Sivert Jakobsson och Albert Falck, som har varit med sedan slåttern i Abborrträsk återupptogs, ligger bevarandet av kulturen närmast hjärtat. För dem är lieslåttern nämligen ett sätt att hålla gamla traditioner levande.
- Det är viktigt att hålla gamla kunskaper vid liv. Många unga i dag vet inte hur man gör med lie och räfsa. Det tycker jag är synd, säger Albert Falck.
Som en extra vink till traditionernas slåtter hade de även, slåtterdagen till ära, hjälp av häst och vagn för att forsla det slagna gräset till en plats där det kan få multna i fred.