Det är ett coverband som är sådär lite lagom, precis som namnet anger. Bandnamnet kom till vid soundcheck då de konstaterade att instrumenten lät hyfsat och det var hyfsat tryck i ljudet. Voilà, bandet var döpt.
– Man får inte vara för bra, det är lite lagom sådär, säger Niclas Engman.
Bandet har funnits i sin nuvarande konstellation i ungefär två år. Gällivareborna känner igen dem från caféet/puben Alla tiders där de är husband. Bandet består av Martin Lantto/trummor, Niclas Engman/sång och gitarr, Mats Isaksson/bas, Örjan Johansson/sång och gitarr och Tomas Aukea/gitarr.
Martin Lantto har spelat i band sedan 60-talet, det har blivit mycket dansband genom åren. När det var som mest blev det 150 spelningar om året. Men Hyfsat tryck spelar covers och det blir sällan dansbandsmusik. Vad publiken efterfrågar, får de höra. Det blir mycket Creedence, Elvis och Bryan Adams.
– Vi spelar sparsamt, vi får tacka nej till väldigt mycket. Men då är det å andra sidan alltid kul, säger Martin Lantto.
Spellistan består av kanske 50 låtar och på en kväll spelar de ungefär 35 låtar. Ibland avtar intresset för en låt, folk försvinner när en speciell låt börjar spelas.
– Man får ha öga för det där, se vad publiken vill ha, säger Niclas Engman.
Mats Isaksson hade siktet inställt på ett annat instrument när han som tonåring skulle starta band med kompisarna:
–Jag ville spela trummor, men då köpte kompisens föräldrar ett trumset till honom så det var kört. Så vi var på musikskolan och skulle kolla instrument och jag funderade på gitarren, men då såg jag ett instrument som bara hade fyra strängar och tänkte att det måste vara lättare, säger han med ett skratt.
Alla spelningar är roliga, men de berättar om en spelning i Kåbdalis som varit den bästa spelningen hittills.
Martin Lantto:
– Vi kom dit, först kom jag och Tomas, två gubbar som är nästan 60, och vi såg att personalen funderade vad vi var för några. De hade väl tänkt sig något helt annat. Men vi överraskade dem när vi började spela och vi såg att de verkligen gillade oss. Det var riktigt kul.
Någon katastrofspelning då, finns det någon sådan månne? De funderar lite, kommer inte på någon. Sedan säger Martin Lantto:
– Inte med det här bandet, men jag, Mats och Örjan spelade på någon ort nånstans och alla bara satt och stirrade rakt fram,rörde inte en min. Det var lite "Twin peaks" över det hela.
– Inte en fot som trampade takten, det var lite märkligt, säger Mats Isaksson.
Soundchecket är klart, det finns lite tid över innan kvällens spelningar. Efter sporthallen blir det en akustisk spelning på Alla tiders. Och ikväll lär det vara många fötter som trampar takten, sådär lite lagom.