Ändå bestämde han sig för att tacka ja, när socialchefen ringde personligen och frågade om han inte kunde komma och täcka upp under några månader, under en rekryteringsperiod. Uppdraget var att, tillsammans med en mycket erfaren socialsekreterare som hade en samordnande roll inom enheten, skapa fungerande rutiner och styra upp områden i verksamheten som var eftersatta.
Kenneth Sundberg har arbetat 32 år inom kommunal verksamhet, i huvudsak inom socialtjänsten. Han har haft olika befattningar inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg som socialsekreterare, enhetschef, och avdelningschef, men även som socialchef och kommunchef i sex olika kommuner.
På enheten i Gällivare fanns två ordinarie handläggare när han började. Övriga tre tjänster bemannades av konsulter. Svårigheter att rekrytera personal hade funnits under flera år, rutiner fanns men följdes inte. Det blev ingen kontinuitet i arbetet, säger Kenneth Sundberg.
– Vi återupptog tidigare rutiner med gruppträffar veckovis och samverkan inom hela enheten. Det fanns LVU-placeringar som kostade kommunen miljoner. På uppdrag från socialnämnden och socialchefen avbröt vi flera av dem och tog hem barn och unga som vistades utomläns.
Kenneth Sundberg hade veckovisa avstämningar med socialchefen där han redovisade hur arbetet fortskred.
– Vi vet att LVU-placeringar är helt fel inriktning. Du måste jobba förebyggande med barn, unga och deras föräldrar, samarbeta med skolan och ibland med barnpsykiatrin. De barn vi tog hem kunde istället vårdas på hemmaplan med olika insatser och stöd från vårt öppenvårdsteam.
Han presenterade ett förslag på hur socialförvaltningen skulle kunna bli en mer attraktiv arbetsplats och underlätta rekryteringen av socionomer till fasta tjänster. Detta genom att införa arbetstidsförkortning och tillitsbaserad ledning och styrning. Socialnämnden och socialchefen var mycket positiva till förslaget och det beslutades att det skulle genomföras som ett projekt med start i november 2020.
Kenneth Sundberg lämnade Gällivare för ett annat uppdrag kort efter att en ny enhetschef hade anställts i oktober samma år. Kollegan som han hade samarbetat med började på en annan avdelning och slutade senare. Projektet blev, vad han förstår, lagt på is.
Kenneth Sundberg ser med sin mångåriga erfarenhet i bagaget inga rimliga förklaringar till att antalet omedelbara omhändertaganden är så många i Gällivare nu, jämfört med tidigare år och likvärdiga kommuner.
– När samordnaren och jag lämnade enheten fanns det en fungerande verksamhet med ett framgångsrikt öppenvårdsteam. Jag begriper inte att ingen tjänsteman eller politiker däruppe stannar till och funderar över hur situationen kan vara så överdjävlig i just Gällivare att man måste ta till omedelbara omhändertaganden hela tiden?
Flera personer som tidigare har varit verksamma inom enheten vittnar om att det nya ledordet blev att ”städa” och tidigare kollegors utredningar och arbetssätt kritiserades. Allt var så misskött och nu skulle det bli ordning på torpet, så hette det, berättar en tidigare anställd.
– Det var inte misskött, men den här typen av verksamhet är alltid svår att bedriva. Där skiljer sig inte Gällivare åt från andra ställen, säger personen
– Det är helt horribelt, det fanns inget att städa. De få placeringar som fortfarande pågick när jag slutade fanns det en plan för, säger Kenneth Sundberg.
Socialnämndens ordförande, Johannes Sundelin (S), har vid flera tillfällen hävdat att omhändertagandena är rättssäkra, då socialnämnden ansöker om LVU hos förvaltningsrätten. Kenneth Sundberg håller inte med om det i sig garanterar riktigheten i beslutet.
– Förvaltningsrätten prövar ansökan utifrån handlingarna som kommer från nämnden. De dömer på de underlag de får. Är underlagen bristfälliga blir besluten därefter.
Med den information Kenneth Sundberg har om verksamheten i dag befarar han att det sker regelrätta övergrepp mot barn och föräldrar. När han får en del fall beskrivna för sig konstaterar han att hanteringen går tvärsemot det som står i socialtjänstlagen.
– Det är som om det finns en glaskupa över hela kommunen och ingen vågar fråga varför i hela friden det ser ut som det gör, säger Kenneth Sundberg.