Vi träffas på Tommy Nyströms kontor i kommunhuset i Gällivare. Kontoret är mindre än det han hade som kommunalråd, men han verkar trivas. På väggen hänger en karta som ett minne av samhällsomvandlingen som han var med om från start. Kartan visar det samhälle han förblivit trogen, trots det ibland bistra klimatet. Som gatuingenjör ger han förslag till trafikföreskrifter, förändringar och förbättringar avseende gator och trafiksäkerhet.
Diskuterade ni politik i ditt barndomshem?
– Nej, inte vad jag kommer ihåg. Mina föräldrar skilde sig när jag var tre månader, jag är ju född i Huddinge.
– Morsan flyttade hit upp med mig och äldsta brorsan och gifte om sig med min styvpappa som dog 1978. Då bodde vi ute i Palohuornas. 1959 flyttade vi till Gällivare.
– Där pratades det ganska mycket socialdemokratisk politik. Det var det partiet som styvpappa och mamma röstade på. Och den vägen har man ju kommit in i det mer och mer.
Hur började du med politik?
– När jag började med politik under 1990-talet satt jag hemma och klagade som de flesta gör: ”Det här är kommunen dålig på, det här funkar inte”, då sa sambon: ”Gnäll inte, gå in i politiken och gör lite nytta.” Och på den vägen är det.
Har du ångrat ditt yrkesval någon gång?
– Nej, det har jag inte gjort. Det är det finaste jobb man kan ha, att jobba för Gällivares utveckling. Men det har varit slitigt. Det är inte lätt att vara politiker i dag. Men jag har suttit tolv år, det är en lång tid.
Du har blivit mordhotad och fått personliga påhopp. Hur orkar man gå vidare?
– De här mordhoten och personpåhoppen har varit kopplade till att jag var positivt inställd till att ta hit invandrare. Man måste tänka mänskligt. De människor som kommer hit lider. Människor måste värderas på samma sätt. Och vi behöver arbetskraft.
– Det största stödet har jag haft i länet bland mina kollegor, bland de nätverk man skapat och från partivännerna. Familjen har stöttat naturligtvis, men de har nog tagit det här hårdare än vad jag har gjort. Jag tog det lite väl lugnt i början, men sen fick jag direktiv från säkerhetspolisen att jag måste vara försiktig. Då tänker man ju på vad som hände med Anna Lindh.
– Men alla lögner och personangrepp sliter nog mest på en. Ingen människa är felfri, jag har nog begått misstag jag med. Men jag har stått för allt jag åstadkommit. Det är ett tungt jobb, du är aldrig fri. Man förstår inte förrän man själv sitter i den stolen.
Är det skönt att slippa?
– Ja, på ett sätt är det det. Jag hade kunnat gå i pension, men känner att det är lite tidigt. Jag känner att jag har mer att ge. Frun ska jobba till nästa år och då tänkte jag: Vad ska jag sitta hemma för. Jag har jobbat i över 30 år på våra badhus, från badvaktmästare som det hette första gången, till föreståndare. Så jag kan kommunen väldigt bra.
Vad är din analys av det politiska läget i dag?
– Jag är väldigt förvånad om fem partier lyckas. Lyckas de hålla ihop och klara det här är det bara att gratulera, men det är så stor ideologisk skillnad. Från min ”point of view” har man gjort den här sammanslagningen bara för att slå ut Socialdemokraterna. Nästa val får visa om det var rätt tänkt av dem. Jag var inte involverad i valprocessen men jag vet att förhandlarna hade pratat med Vänsterpartiet om samarbete men de var inte intresserade. Det gör mig lite konfunderad för det är inte jättestor skillnad på vår ideologi.
Har du någon gång funderat på att flytta från Gällivare?
– Nej, det har jag inte. Jag har bott här nästan hela mitt liv. Ibland kan det kännas jobbigt med det våldsamma snöandet och kylan men sen kommer det en sommar lika fullt.
Hur kopplar du av?
– Sista fem åren har vi kryssat i Medelhavet och Karibilen, det har varit fantastiskt. Man har fått koppla av ordentligt. Resorna har jag egentligen gjort för frun, hon är reumatisk och hon har fått sitta så mycket hemma ensam när jag har jobbat. Och hon mår bra när hon får vara på såna varma resor.
– Jag kopplar av med mina barn och i sommarstugan. Vi försöker vara där vår och sommar. Det är lite mer primitivt där, det är så man ska leva om man ska koppla av.
– Naturen är viktig. Hemvärnet har varit som en ventil för mig. Jag har varit med i kanske 27 år. Där har jag träffat mina kompisar, man har fått snacka andra saker. Man har varit en i gänget. Som kommunalråd har jag sett vikten av hemvärnet när de har ställt upp i vår kommun, sökt folk som gått bort sig och släckt skogsbränder.
Nämn tre personer som får dig att skratta?
– Min fru. Och så förre vice ordförande Birgitta Larsson. Hon har jättelätt till skratt och drar igång oss också. Och miljö- och byggschefen, Antero Ijäs.
Du spelar ju dansbandsmusik i närradion. Ligger musiken dig varm om hjärtat?
– Just den musiken har följt mig sen jag var yngre. Det som är roligt är att vara på närradion och spela den. Det som är jobbigt är att hitta låtarna. Ett tag blev det mycket samma godingar. Det gäller att man inte spelar 14 låtar i rad med samma orkestrar, för då ledsnar man. Det är fyra timmars intensivt spelande.
Spelar du själv något instrument?
– Nej, jag har inte något speciellt musiköra men jag lyssnar alltid på musik i bilen.
Så vi kommer inte att få höra dig spela i nåt band som Larz-Tommyz?
– Nej, det blir det inte. (Skratt)
Vilka talanger har du?
– Jag har simmat och spelat vattenpolo när jag var yngre. Jag kan snickra lite grann. Sen skjuter jag älg när jag får chansen, och det har jag lyckats med några gånger. Sen gillar jag att fotografera.
Vad är det bästa råd du har fått?
– Var dig själv. Tala alltid sanning. Lyssna på folk. Man ska ha stora öron. Det rådet har jag försökt skicka vidare. Jag har haft en svaghetsgrej när det gäller äldre människor. Jag har jättesvårt att säga nej till dem. Och får man inte hjälp hos kommunen, då har man kommit till mig, som kommunalråd. Det gör de än i dag. Senast i går fick jag ett brev som kommit bort i posthanteringen som skulle kommit under tiden jag var kommunalråd. Jag fick det i går och svarade i går. Man ska försöka svara åt folk.
Vad vill du helst hinna med att göra resten av ditt liv?
– Jag kommer inte att jobba så länge till, men om vi kollar på det jobb jag har nu, så vill jag försöka förbättra möjligheterna för våra oskyddade trafikanter, fotgängarna. Vi har en ganska dålig trafikkultur i vår kommun och det fattas övergångsskyltar. Finns det inga skyltar känner folk en stor otrygghet. Man måste se över hastigheter och belysning. Det är väldigt viktigt. Det ska vara 30 vid varenda skola och varenda förskola.
Och på det personliga planet?
– På det personliga planet hoppas jag få vara frisk. Jag tycker jag har fått lida ganska mycket med blodproppen som jag fick i benet, jag är sydd med 132 stygn. Jag hoppas att jag och familjen får vara friska den tid man har kvar.
– Och sen hoppas jag att jag får mer tid att jaga älg.
Vad skulle du vilja säga till unga människor som vill in i politiken?
– Jag skulle först och främst vilja säga till rutinerade politiker som sitter i dag att släppa fram de unga och att lyssna på dem.
– När jag började kallade jag mig själv för ungtuppen och då var jag ändå över 50 bast. Sitter man för länge ger man inte möjlighet att släppa in de yngre.
– Det är jätteviktigt att ta hand om de unga på ett bra sätt. Om man kommer ensam som ung kan det vara jobbigt. De äldre ska stötta och vara mentorer för dem. Och man måste ha positiva attityder och försöka släppa in dem.
Vad är det skämmigaste du har gjort?
– Det jag skäms mest över är att flygplatsen inte blev utbyggd. Jag fick jobba så hårt för att få loss pengar. Och där sitter man i strukturfonden framför 30 personer och säger: Nej tack, det blev inget. Det har jag skämts mest över i min politiska karriär.