Jenny Engman Fahlén, 29, har lång erfarenhet av psykisk ohälsa och självmordstankar. Något som hon har varit öppen med på sociala medier, både för att öka kunskapen och bryta stigmatiseringen.
Men det är i år som hon bestämmer sig för att ta steget att bli volontär för den ideella organisationen Suicide Zero.
– Jag hade länge tänkt på det för att jag själv har mycket erfarenhet, men jag tog tag i det efter att min vän dog i suicid i mars. Det var någon vecka efter det som jag bara nä, nu gör jag det, det är viktigt, säger Jenny Engman Fahlén.
Nu pågår Suicide Zeros kampanj Våga fråga – Våga berätta. Där samtal lyfts som ett av de viktigaste verktygen för att förhindra självmord.
För Jenny Engman Fahlén är det en oerhörd lättnad när hon till slut vågar berätta för några nära vänner om hur hon mår.
– Jag skrev till dem för att jag alltid har haft lättare att uttrycka mig på det sättet, än öga mot öga, till en början. Just för att det är lite läskigt att prata om sånt. Det var en öppning för mig att börja berätta, säger Jenny Engman Fahlén.
När hon som 24-åring får diagnoserna emotionellt instabilt personlighetssyndrom och ätstörning UNS hade hon länge mått dåligt i form av återkommande depressioner, ångest och panikångest.
– Jag har grämt mig att jag inte berättade eller sökte hjälpt tidigare. Det hade underlättat så mycket. Men bättre sent än aldrig tänker jag, säger Jenny Engman Fahlén.
– Att prata om det som gjorde att det kändes bättre.
Enligt Suicide Zero är det 1 av 10 som känner någon som just nu funderar på att ta sitt liv och halva befolkningen har kommit i kontakt med någon som har försökt.
När Jenny Engman Fahlén pratar om det på sociala medier är det många som hör av sig, de som känner igen sig men också anhöriga till personer som mår dåligt.
– Då förstår man att man verkligen inte är ensam om det, även om man nästan önskar att man var det, säger hon.
Nu vill hon att fler ska våga prata och våga fråga om självmord och självmordstankar.
– Våga berätta. Det kan bara vara en fördel och det kan rädda ditt liv. Och våga fråga om ni misstänker att någon går med dessa tankar, säger hon.
– Jag trodde att jag alltid skulle leva i ett ständigt mörker men jag vet nu att det verkligen kan bli bättre.