I monstertrucken styr damerna

Vid Bolidens gruva i Aitik har antalet damer på trucksidan stadigt ökat. För närvarande är det cirka 50 kvinnliga maskinförare.
- Jobbet passar väldigt bra för kvinnor. Dessutom kör de mjukare än killarna, vi brukar säga att de är bättre förare. I år hade vi som mål att få in minst hälften kvinnor av de sommarvikarier vi sökt. Det har lyckats med råge, säger Glenn Nilsson, sektionschef för lastning och transport.
Han menar att det överlag har blivit bättre stämning sedan damerna gjort intåg i gruvans värld.
Nere på botten i det 375 meter djupa malmbrottet finns den vana chauffören Britt-Inger Sjaunja på plats med sin truck. Hon ser väldigt liten ut bredvid trucken som är 13 meter lång, sju meter bred och drygt sex meter hög. I dag är det tre truckar som hålls igång av totalt fyra damer som löser av varandra under skiftet.

210 ton malm
Trucken liksom durrar då den går framåt. Även om farten inte är hög, kanske 20 kilometer i timmen, känns det som att sitta på ett rasande urtidsdjur. När Britt-Inger Sjaunja lägger i en lägre växel gungar det till, som att hamna i rejäla luftgropar under flygning. På flaket finns 210 ton malm. Via en dataskärm i hytten kommer uppgifter om det är malm eller gråberg som lastats, vikt samt information om vart trucken ska köras.
För tillfället är det krossen som hägrar. Hela ekipaget väger omkring 377 ton. När en likadan monstertruck närmar sig från andra hållet ter sig den 30 meter breda vägen som orimligt smal. Slingrande Norgevägar framstår plötsligt som rena barnleken. Bergväggarna är branta och höga. Med van hand rattar Britt-Inger Sjaunja trucken genom kurvor och förbi mötande fordon. Vanliga transportbilar ser ut som små pissmyror.
- När jag såg trucken första gången trodde jag aldrig att jag skulle kunna köra en sådan här stor maskin. Men när man kommer upp i hytten hamnar allt i ett annat perpektiv. Alla maskiner och allt här omkring är lika stort. Man vänjer sig, säger Britt-Inger Sjaunja som varit truckförare i 25 års tid.

Riktmärken
När trucken svänger in vid krossen verkar den vara väldigt, väldigt nära klippkanten. Riktigt var det utstickande partiet på truckens högra sida finns går inte att avgöra. Förarhytten är på den vänstra kanten och det är flera meter truck kvar till den motsatta änden.
- Jag har vissa riktmärken på trucken för att kunna bedöma avstånd. Sidospeglarna används mycket. Men det är en stor död vinkel på höger sida vilket alla som jobbar här känner till. De håller ordentligt avstånd. Om jag suttit i en liten bil hade jag hållit mig undan. Man har stort ansvar och får vara uppmärksam, säger Britt-Inger Sjaunja.
Tankar om vilken broms-sträcka som krävs dyker upp. Går det alls att få stopp på maskinen? Pipande signaler ljuder då trucken backas på plats invid krossen. När malmen tippas av flaket gungar trucken frejdigt i stora men sakteliga rejäla tag.
- Jag trivs med jobbet. Det är bra arbetskamrater och bra stämning här. Jargongen är rak, lite rå men hjärtlig. I början rodnade jag stup i kvarten men nu finner man svar på allt. Förut var det inte så många tjejer här men nu gör tjejerna allt möjligt, kör väghyvel, traktor och sköter lastningen. Det är kul, säger Britt-Inger Sjaunja.

Kör på rutin
Efter skatt får hon ut omkring
16.000 kronor, betydligt mer än det tidigare vårdyrket gav. Numera kör hon på rutin. Det är bara under våren och vintern en viss rädsla kan infinna sig emellanåt.
- Om det är snö och mycket regn blir det halkigt. Då får man ta det väldigt försiktigt. Men jag åker aldrig ner innan vägen är ordentligt hyvlad. Innan start kollar jag oljor, däck och att det inte finns något läckage

Utbildning internt
Kravet för att bli truckförare är innehav av B-körkort samt en minimiålder av 21 år. Den äldsta kvinnliga föraren är 63 år gammal. En dam har redan gått i pension. Truckutbildningen sker internt.
I Aitik finns världens största grävmaskin och Europas största truckar. Här bryts 18 miljoner ton malm och 25 miljoner gråberg om året. Totalt blir det
50.000 ton koppar, två ton guld och 45 ton silver årligen.