Tvisten mellan 100-talet privata markägare och samebyarna Umbyn, Ran och Vapsten i Nordmalingsområdet har pågått i 20 år och gällt samebyarnas rätt att utnyttja privatägd mark för vinterbete inom Nordmalings kommun.
Avgjort
Från markägarhåll har hävdats skogsskador medan samebyarna åberopat sin sedvanerätt.
I onsdags avgjorde Högsta domstolen tvisten genom att principiellt fastslå den samiska ståndpunkten. De drygt 100 privata markägarna döms också att ersätta sina motparters rättegångskostnader med närmare fyra miljoner.
"Sammanfattningsvis är det visat att samebyarna har rätt till vinterbete med sina renar på de fastigheter som är aktuella i målet", är Högsta domstolens slutsats efter att ha analyserat tillämplig lagstiftning och lagstiftningsförändringar sedan 1800-talet.
Domen ses som en framgång för landets rennäringsintressen.
- Den här domen är viktig för hela renskötselområdet från Dalarna i söder till landets nordgräns. Det intressanta är att Högsta domstolen fastslår att det är gammal sedvana som faktiskt gäller sedan mitten av 1800-talet genom formuleringarna "av ålder" eller "gammal sedvana". Det är därmed bevisat att det föreligger en rätt till renbete inom hela renskötselområdet, säger Märit Inga, Sametingets styrelseordförande.
Viktigt avgörande
Hon tror den principiella domen leder till att uppseglande liknande processer kvävs i sin linda.
Dessutom får den en inverkan på statliga utredningar och förarbeten.
- Jag tror den innebär att de som funderar på att starta en rättsprocess tänker sig för mer än en gång. Troligen kommer den också att ligga till grund för andra domar och andra processer. Men framför allt får nu renskötseln den arbetsro man behöver för att utveckla rennäringen, säger Märit Inga.