- Hade jag hamnat upp och ned hade jag inte klarat mig, sa räddningstjänsten, berättar Camilla som är blåslagen men annars oskadd och nu vilar ut i föräldrahemmet i Skellefteå.
När olyckan inträffade, vid 15.30 tiden på lördagen, var Camilla Fuhrman på väg söderut och hade just passerat Vittangi.
Bilen vobblade
- Jag arbetar som sjuksköterska i norska Burfjord tio mil sydväst om Alta, och det här var första gången som jag skulle köra hemåt. Det var fint väder och ljust och raksträcka men plötsligt började bilen vobbla i det spåriga väglaget. Jag fick inte kontroll över den och kom över på fel sida och for över ett vägräcke som fungerade som en språngbräda, berättar Camilla.
Bilen körde med fronten ned i en å, så långt under vägbanans nivå att olycksplatsen inte syntes från vägen. I smällen blev bilen till skrot.
- Den tog in vatten men jag såg att passagerardörren var öppen och jag kunde ta mig ut och i djup snö och chockad klättra upp på vägen. Jag stod där långt utanför bebyggelse utan jacka och försökte stoppa den första bilen som bara körde förbi, säger hon kritiskt.
- Då ställde jag mig mitt på vägen och nästa bil stannade med två frågande amerikanska tjejer i. Min bil syntes ju inte från vägen så jag tog dem till räcket och då förstod de, säger Camilla.
Snabbt på plats
Sen hände allt snabbt, hon fick fin hjälp av vägresenärer på plats som hjälpte henne att få upp bagaget från bilen. Och räddningstjänsten var snabbt på plats.
- Jag ringde min pappa som är polis och han ordnade upp allt. Räddningstjänsten sa att jag verkligen haft änglavakt. Skulle tro att det var en hel flock änglar där, säger Camilla Fuhrmark som inte vågar dra iväg på någon längre bilkörning igen i första taget.
- Jag har MC-kort men nu är det slutkört, säger hon en erfarenhet rikare men tacksam för att hon lever. Och föräldrarna som inte hade vetskap om att deras dotter var på väg hem kan med facit i hand konstatera att nog blev det en präktig överraskning alltid.