Gruvarbetare har mer besvär

De tidigare företagsläkarna i LKAB Karl Göran St Clair Renard i Malmberget och Harold Sihm Jörgensen i Kiruna intresserade sig på 1970- till 1980-talet för effekterna av radon-, damm- och dieselavgasexponering. Ulf Hedlund, företagsläkare vid gruvföretaget LKAB i Malmberget 1984 till 2003 visar nu i en avhandling, innehållande sex olika studier varav den första publicerades i juni 2004 och den senaste i januari i år, ett direkt samband mellan exponering för både damm och dieselavgaser i gruvmiljö och luftvägsbesvär. Tidigt intresse
Resultaten i avhandlingen bygger på analyser av material från OLIN-studierna (Obstruktiv lungsjukdom) och handledare har varit professor Bengt Järvholm, professor vid yrkesmedicinska institutionen vid Umeå universitet. Biträdande handledare har varit professor Bo Lundbäck, tidigare verksam i Norrbotten och Västerbotten och nu i Göteborg. Han startade OLIN-studierna 1985. - När jag kom till LKAB talades det mycket om riskerna med dieselavgaser och det gjorde mig intresserad även om det fanns andra problem bland annat beträffande nack- och axelbesvär hos raslastarna. Senare utvecklades det så att jag fick god kontakt med forskare inom yrkes- och lungmedicin, för ska man forska på det här måste man ha någon vetenskaplig kontakt på något universitet. Och då satte jag igång att forska på yrkeslungsjukdomar. Det handlar mycket om att sammanställa uppgifter, analysera och bearbeta materialet och slutligen värdera vår forskning och jämföra den med resultaten från andra studier, berättar Ulf Hedlund. Många år
Forskningsarbetet startade i början av 1990-talet och har genom åren krävt en genomgång av en mängd tidigare avhandlingar, studier och vetenskapliga artiklar. - Gruvarbetare, som i genomsnitt arbetat 18 år under jord, hade inflammation i luftvägarna. De jämfördes då med individer med låg yrkesmässig exponering för luftföroreningar. Det gick inte att avgöra om inflammationen var en tillräcklig skyddsmekanism eller början till kronisk lungsjukdom. Jämfört med dem som aldrig varit gruvarbetare hade de en fördubblad risk för återkommande pip i luftvägarna, långvarig hosta och kronisk bronkit, säger han. - De som hade jobbat i genomsnitt 13 år under jord år hade i genomsnitt 16 år efter avslutat arbete, jämfört med dem som aldrig i arbetet exponerats för damm eller gaser, fördubblad risk för luftvägsbesvär av typen slemhosta. Det har inte varit möjligt att skilja på effekter av exponering för damm eller dieselavgaser. Besvären kan påvisas trots att luftföroreningarna i gruvan sedan länge håller sig under gällande gränsvärden. Sambandet finns
Och det råder inte längre någon tvekan - gruvarbete leder generellt till olika typer av luftvägsbesvär, kronisk bronkit och slemhosta, som kan betraktas som yrkesrelaterade. Vad som påverkar mest, dammet eller dieselavgaserna, är oklart. - Det var vår förhoppning att kunna skilja på effekterna men damm och dieselavgaser blandas. Man kan inandas varierande mängder på olika arbetsplatser men det blir mer eller mindre samma slags blandning hela tiden. säger Ulf Hedlund. Samma risk i dag
Och dagens gruvarbetare löper samma risk som gårdagens. - Jag tror inte man kan förklara det här med att det var betydligt högre exponeringar fram till 1974. Dagens exponeringsnivåer är höga jämfört med de flesta andra yrkesgrupper även om dagens gruvarbetare exponeras för värden långt under gällande gränsvärden, säger han. Ulf Hedlund försvarar sin avhandling vid Umeå universitet, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, den 11 april.