- En klasskompis mamma som var med frågade om inte vi tjejer också ville vara med. Det var Jalle Lindblad som skötte regisserandet och redan efter några föreställningar kände jag att det är det här jag vill syssla med, berättar hon.
När familjen sedan flyttade till Luleå medverkade hon som statist i några av Norrbottensteaterns uppsättningar.
1992-1995 gick hon på teaterhögskolan i Malmö och medverkade åren därefter i filmer som Jägarna och Stora och små män.
Sedan 2001 har hon varit anställd som skådespelare vid Malmö dramatiska teater och det var där som hon bestämde sig för att delta i en chefsutbildning för kvinnor som bland annat Teaterförbundet stod bakom med syftet att få fram fler kvinnliga chefer inom scenkonstens område.
Vill utvecklas
- Jag har jobbat oavbrutet som skådis och har genom årens lopp känt en allt större lust att få medverka i processerna kring vilka pjäser man tar upp, vad vi håller på med och få jobba från ett annat håll. Från andra har jag fått höra att jag skulle passa som chef och sökte utbildningen och sedan jobbet och fick det, säger hon..
Hon delar chefskapet med Jesper Larsson och tillsammans ska de praktisera ett "samledarskap" som parallellt driver de konstnärliga, ekonomiska och administrativa frågorna på teatern.
Uppväxten i Gällivare, som fortfarande är "hemma", och Norrbotten, dit hon vill återvända en dag, har naturligtvis format henne som människa.
- Min uppväxt i ett vanligt hem gör att jag känner mig som vanligt folk. Det har också betydelse för vilka pjäser jag gillar. Det finns också en robusthet och bestämdhet hos människorna däruppe som jag också bär med mig. Jag har också flyttat omkring och fått lära mig anpassning till nya människor och värderingar och har genom det något gemensamt med många människor i Malmö. Det är lika långt härifrån upp till Gällivare som det är härifrån till Serbien.
- Men jag vill återvända. Jag längtar efter att känna mig hemma igen. Få uppleva känslan av att höra till. Det är mycket som är "hemma", klimatet, snön, mina vänner och släktingar. Men just nu är det viktigt att bo i Malmö och att få jobba med kultur för dem som inte är födda och uppväxta här. Det brinner jag för, säger Petra Brylander.