Tillsammans med Henrik Ölvebo, Miljöpartiet, och Jeanette Wäppling, Vänsterpartiet, beskriver hon det Gällivare som grunden läggs för i dag. Hon konstaterar att samhället i mångt och mycket lutar sig mot industrin men att det i framtiden också kommer att finnas nya branscher.
– Industrin är viktig, utan den skulle vi inte vara där vi är i dag men vi har väldigt lite akademiker procentuellt och vi behöver människor som jobbar inom de yrkena också. Vi behöver en blandning av människor för att växa, säger hon.
Tidigare undersökningar har pekat på att utflyttningen från kommunen är stark bland unga kvinnor men Jeanette Wäppling tror att fler kvinnor i framtiden väljer att stanna kvar. Något som Birgitta Larsson håller med om.
– Vi kommer ha ett breddat näringsliv och fler branscher gentemot vad vi har i dag. Man jobbar mot digitalisering och kreativa näringar. Besöksnäringen kommer att ha ökat och även andra branscher som baseras mycket på digitalisering, man har många kvinnor i de branscherna, säger hon.
– Det finns fragment av andra trender, man vill producera sin egen mat och det gör man inte i Stockholms innerstad. Det kommer att vara mer värdestyrt och sådana jobb där man skapar något eller gör något för andra ökar, säger Henrik Ölvebo.
För att en kommun ska kunna växa måste bostäder finnas och bostadsbristen har del i att människor har valt att flytta från orten. Men en liten ljusglimt skymtar, enligt den senaste befolkningsstatistiken från Statistiska centralbyrån har Gällivare ökat med sju personer. Ett trendbrott efter den senaste tidens befolkningsminskningar.
– Vi har aldrig riktigt fått chansen att öka i befolkning i och med påskyndade tidsplaner i kombination med en svag marknad och överpriset för att bygga här. Det är det som belastar vår budget, vi betalar mycket mer för en idrottshall här än i Skellefteå, det handlar om jättestora pengar för att vi har bråttom, säger Henrik Ölvebo.
– Vilken annan ort kommer att ha de här mötesplatserna? Vi har friheten, närheten, enkelheten och det finns extrem potential att sälja råvaror från närområdet, vi är Europas sista vildmark.
Vad gör ni själva om tio år?
– Jag sitter med mina barnbarn och läser sagor i biblioteket. Kanske kan jag locka dem till Gällivare, säger Jeanette Wäppling.
– Jag ser fram emot att allt är klart, att Gällivare är ett sammanhållet samhälle. Vi har ett livligt centrum och man kommer att se mer människor på stan och jag kommer att vara med mina barnbarn i pulkbacken, säger Birgitta Larsson.
– Jag kommer att nyttja hallarna och vara en god ambassadör för Gällivare, men jag kommer inte att vara politiker om tio år. Det är ett förtroendeuppdrag som sliter, säger Henrik Ölvebo.