Redan 1985 utrycktes det första tankarna i Gällivare kring turism kopplat till gruvbrytningen.
2000 genomfördes en rejäl turistsatsning, Mineral 2000, en mineralmässa som med EU-stöd och lokal och regional sanktion, besöktes av drygt 15.000 personer under några få dagar.
Kommunen blev en tummelplats för nationella och internationella gruvföretagsrepresentanter, och länderna inom Barentsområdet.
Nu vill Gällivare tidigare kultursekreterare, Lars Israelsson, lyfta fram mässan som ett utmärkt exempel på ”gruvturism ”som Näringsminister Annie Lööf nu uppdragit åt Riksantikvarieämbetet att implementera i bland annat gruvkommuner i norra Sverige i näringslivsdifferentierande syfte.
Succé
- Vi kallade det för mineralturism det var främst lokala idealister som diskuterade fram konceptet men båda våra stora gruvföretag, kommunen samt näringslivet hängde på och det blev en succé, och de direkt involverade planerade en fortsättning, säger Israelsson som är kritisk till länsturistnäringen företrädare sågar initiativet.
- Enligt vad vi fått relaterat till oss så tycker man det inte är intressant för Norrbotten, vilket är ett mycket underligt synsätt. Mineral 2000 uppvisade stor turistisk potential i flera avseenden, och att det inte blev någon fortsättning berodde nog på att varken människorna eller tiden var mogen, fortsätter han.
Gällivare rätta platsen
Nu vill han att Riksantikvarieämbetet, med Annie Lööfs understöd, gör Gällivare till en försökskommun för en satsning och lärande exempel för landet i övrigt, på hur man skapar en turistisk utveckling kring mineralbrytningen.
- I regionen finns flera gruvor, kommunen ligger geografiskt och mineralogiskt rätt och flera av dem som redan tänkt tankarna och realiserat dem finns kvar, tiden är också mogen och det bara för Annie Lööf att ge klartecken, säger Lars Israelsson som är optimistiskt.