Fram till mitten på juli driver Helena Johansson, Åke Martinsson och Lars Åke Apelqvist fiket i Kåkstan i Malmberget. Sedan några år tillbaka är MAIF uthyrningsansvariga för den i övrigt kommunägda kåkstan, och de som hyr salubodarna har valt att också driva fiket under sommarmånaderna.
– För att det är roligt och för Kåkstan. Det är blandade åldrar som kommer hit, från barn till gamlingar, det är det som är kul, säger Helena Johansson.
Under helgen serverar de midsommartallrik till gästerna, förra årets stora succé, och kanske blir den här sommaren den sista. På grund av gruvbrytningen i och avvecklingen av Malmberget är framtiden för Kåkstan oviss.
– Vi vet inte om eller var de kommer flytta den. Man vågar inte tro på nästa sommar, det gör man inte. Men jag hoppas ju att den ska få vara kvar, politikerna säger att den ska bevaras, säger Helena Johansson.
De berättar att många brukar stanna till och ta en fika, och ställa frågor om samhällsomvandlingen och Malmbergets historia.
– Den sociala biten är viktig. Det är många hemvändare som kommer och frågar saker, som söker sina rötter. De har kanske föräldrar eller mor- och farföräldrar som har levt och verkat här uppe i Malmfälten, säger Lars Åke Apelqvist.
Vid ett fönsterbord sitter Birgitta Bernström och Anders Bergkvist från Västerås tillsammans med Kristina Westlund och Michael Johansson från Göteborg och dricker kaffe. De bor på Bed and Breakfast i Gällivare och visas runt av Marita Johansson som driver det.
– Vi har varit och kört runt och tittat på samhällsomvandlingen, både den nya bebyggelsen och den gamla, säger hon.
– Det är fascinerande, dels alla husen som har flyttats och spökstaden, det som är kvar. Det är surrealistiskt att åka runt här, säger Birgitta Bernström.
– Ja det är inte ofta man får se det, säger Michael Johansson.
Kåkstan återuppbyggdes och invigdes på nytt 1988. Redan då hade Helena Johansson en liten boda där hon sålde sina hantverk.
– Det var då det började. Jag kommer ihåg att min gubbe brukade säga du och din kåkstad, men jag tycker det är roligt och vill ha någonting att göra. Det är synd att allting förfaller nu, stängslet kommer närmare och närmare, säger hon.