Det tog fem och ett halvt år innan den tragiska olyckan där far och son störtade 140 meter ned i ett gruvschakt till slut hamnade i tingsrätten. LKAB, NCC, Kurt Andersson grävmaskin AB, JUC Värmeteknik AB samt ConMine AB stod åtalade misstänkta för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.
Kammaråklagare Stig Andersson på riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål yrkade på tre miljoner kronor vardera i företagsbot för de inblandade företagen.
– Det är rått uttryckt effekten som i nuläget är det som bestämmer vilken påföljd det ska vara. Graden av ansvar vägs inte in på samma sätt, säger Stig Andersson.
Den första rättegångsdagen av totalt sex kom att handla mycket om teknikaliteter som beskriver hur olyckan gick till, vad som skulle kunna vara orsaken och hur den hade kunnat undvikas. Fredrik Oskarsson Rantavaara och hans pappa Kenneth Oskarsson Rantavaara dog i olyckan som inträffade i maj 2010. Men rättegångsprocessen handlar inte så mycket om de förolyckade gruvarbetarna.
– Processen handlar om vi hade kunnat förhindra det här. Vad som händer vid själva olyckan är väldigt tragiskt men det är ändå en sak som inte kommer att kunna göras ogjord, säger Stig Andersson.
Samtliga åtalade företag förnekar brott, och under måndagen gav de sin syn på åtalet. Åsikterna kring vad Fredrik och Kenneth gjorde i skipschaktet gick isär. Åklagaren menade att de var där för att skrota berg, det vill säga hugga loss lösa stenar från bergväggen. Han lyfter också fram att den mobilkran som användes vid tillfället inte vad godkänd för sådant arbete.
De åtalade företagen hävdar att ett kortare avsnitt i schaktet skulle besiktas. En del av schaktet där man redan hade utfört förstärkning av berget. LKAB:s ombud hävdar att tillvägagångssättet vid arbetet i schaktet har varit godkänt och att alla tillämpliga föreskrifter har följts samt att andra metoder för att på ett säkrare sätt sänka med arbetare i schaktet hade varit alltför tidskrävande.
– Det här tillvägagångssättet är inget man kom på inför arbetet med det här schaktet. Det är en vedertagen metod, sade LKAB:s ombud Martin Johansson under förhandlingen.
I slutet av dagen fick Ylva Reinesund, mamma till Fredrik Oskarsson Rantavaara, ordet och hon berättade om hela upplevelsen på ett mycket starkt och känslomässigt sätt.
Bland annat berättade hon inför rätten att Fredrik bara en månad innan dödsolyckan ska ha talat om en incident där ett av fästena till korgen som han och en kollega befann sig i lossnat och korgen tippat. Efter den händelsen kände han sig osäker att utföra liknande arbeten.
Ylva Reinesund är alltjämt kritisk till att risker tas för att vinna tid.
– På dagen en månad efter olyckan så var det här schaktet klart. Man hade inte tid att vänta. Två liv – en månad. Då vet vi deras mått, det är inte klokt, säger Ylva Reinesund.
Hon får aldrig sina kära tillbaka men hoppas att en dom ska leda till att företagen tvingas förbättra säkerheten.
– Att det i slutänden blir något slags prejudikat att man måste samordna. Man kan inte jobba i sina egna klickar och bara skylla på varandra.