Folkfest när konstnärerna kom till byn

Hur många år är det nu? Erling Johansson sitter framför en kopp snabbkaffe vid köksbordet i Sarvisvaara gamla skola, som han köpte och rustade upp och byggde om till bostad och ateljé för mer än ett decennium sedan. Det är ännu tidigt på lördagsförmiddagen. Om någon timme väntas de första akademi-besökarna. ? Jag minns inte riktigt. Men under sju år hade jag projekt med konstnärer från Frankrike och under fem somrar hade jag dessutom balett på programmet och fyra gånger under ledning av prima ballerinan Eva Dahlgren som varje sommar kom hit med sju koreografer. ? På senaste tiden har vi tagit konstnärer från Stockholm, särskilt de som gick samtidigt med mig, 1956?1961, på akademin i Stockholm. En generation som producerade ovanligt många professorer. ? Det var 1992 det började, säger någon. Årets Nattavaara-Akademi är alltså den 12:e i ordningen. Konstelever ställer ut Ann Kristin Nordin och Karin Lind, nyutexaminerade från konstskolan i Umeå i år, stiger in i köket. De ställer de ut sina akvareller, akrylmålningar och kroki-teckningar på vinden i ljuset av det enda fönstret. ? Ska vi fixa till något att äta innan alla kommer? undrar Karin Lind. Christina Rundqvist, skulptör, grafiker och illustratör, sedan 1988 verksam som lärare vid Konstfackskolan i Stockholm, går upp på övervåningen där en dörr behöver lyftas av för att ge plats för besökarna. Hon är lite trött. Nattsömnen på nattåget upp från Stockholm blev störd. ? Det var en liggvagn med sex platser, förklarar hon. Uthus blir konstverk Erland Cullberg, betraktad som landets främste konstnär, ?min bästa period hade jag från 1985?1990?, reser sig från bordet och går upp till ateljén i skolbyggnadens tidigare uthus. Längs ena gavelytterväggen har en ?duk? av papper spänts upp. ? Jag har hört talas om Sarvisvaara i det mest nordliga sammanhangen. Publiken här ser jag som karska människor som fått vänja sig vid att kallas hedersmän, säger han och saknar cigaretterna. En pris snus får duga. Han är lite spänd. Vad ska folk tycka om honom? Ska han, en kolorist som hämtar motiven ur sitt innersta, kunna yttrycka något på det stora vita pappret? Gillar uppmärksamhet Han berättar om den senaste utställningen i Tomelilla, målningar och teckningar i bland annat tusch, som just avslutats. Om intervjun som sänts i kulturradion. Han gillar uppmärksamheten. Jag syns, alltså lever jag. Sarvisvaara har tagit emot honom med öppen famn känner han. ? Trakten här kan vara öde. Men det är nåt fint över den också. Jag upplever ro och skulle gärna vilja be Erling att få stanna här ett tag. Skulle jag kunna måla här? Är frågan. När han lärde känna ?Erling?, ?som det går bra för?, är oklart. Både han och Christina Rundqvist stötte på Erling Johansson första gången under studietiden på konstakademin i slutet av 50-talet. ? Alla pratade om Erling då. Det var väl något sånt antar jag, säger han. Var är nu färgerna ? och penslarna? Besökarna kommer Så strömmar besökarna plötsligt till som efter en gemensam överenskommelse. Den ena bilen efter den andra rullar in på gårdsplanen. ? Vi har åkt från Kalix, berättar Göta och Rolf Sandberg. ? Jag har köpt några verk av Erling tidigare och har fått en särskild inbjudan, säger Lars Johansson Jänkenpää, Markitta. Else Gustavsson, Uppsala, ?vill inte missa? Erling. Det vill inte heller Ulla Norberg, Uddevalla, som tillfälligt besöker hembyn. ? En gång stötte jag på Erling i Udevalla. ?Är det verkligen Erling?, sade jag. Jo, det var det och jag bjöd hem honom på middag. Det var något offentligt uppdrag han hade fått i stan, berättar hon. Återseenden och vernissage Det är lika mycket återseenden som vernissage. ? Är det han som är så stor konstnär? undrar någon som betraktar Erland Cullbergs yviga gester när färgerna flödande fyller pappskivan på staffliet i ?uthusateljen?. En av de stora pappersdukarna i det bortersta ateljéhörnet har en köpare. ? Min dotter vill ha en stor målning på en av väggarna. Jag tänkte man kanske kunde tapetsera upp den. Dottern ska kontaktas. En man i 40-årsåldern vill gärna köpa en av Cullbergs utställda acrylmålningar för 7.000. Men priset på de fyra dukarna är 30.000 ? 60.000 och affären går i stöpet. Ville ha med skulpturer I huvudbyggnadens övervåning står Christina Rundqvist och berättar om sina stentryck och litografier. ? Jag skulle ju helst velat ställa ut några skulpturer. Men de är ju så tunga att frakta med sig. Vernissagepubliken berömmer. ? Jag har köpt en terrakottagrej av dig förut. Minns du? säger någon. En lokal konstnär undrar över stentrycksteknken. Martin Mattiasson försöker minnas hur många gånger han varit hos ?Erling?. ? Få se nu? Jag tror jag varit med varenda gång. En äldre dam reflekterar över dagens evenemang. ? Var det inte för Erling så hände inget i byn. Det här livar upp. Men just det. Vi har ju paltfestival i dag också. I hembygdsgården. Stig Pettersson, konstnär och tidigare ordförande för länets konstnärsorganisation, är som konstnärlig rådgivare vid landstinget intresserad av ?en Cullberg?. ? Jag tror inte vi har något av honom. Han finner vad han söker. ? Den är bra och det är en Cullbergsmålning på alla sätt. Man kommer överens. Glad över köpet Göta Sandberg, Kalix, kan inte dölja glädjen över Cullberg-teckningen hon fått köpa för ?nästan ingenting?. ? Det var inte alls planerat. Vi pratade bara och när han hörde att vi kört så långt så tyckte han vi skulle ha den. Stig Pettersson är nöjd med dagen på flera sätt. ? Det är så här det ska vara. Kulturen når direkt ut till folket. Här kan en av våra främsta impressionister plötsligt få en ny publik. Det är spännande med blandningen av det etablerade och det nya. Det är en bragd av Erling Johansson att hålla igång det här, säger han. ? Tyvärr har det blivit så att kulturen numer måste bäras upp av enskilda initativ som det här. Dagen glider över i eftermiddag och kväll. Några åker sin väg. Andra anländer. ? Få se nu, säger Erland Cullberg. ? Visst är det utställning i morgon också. kenth.bergmark@kuriren.com 0970/101 80

Folkfest när konstnärerna kom till byn

? Det är en folkfest, tycker Karin Lind, en av utställarna på Nattavaara-akademins årliga vernissage i Saarvisvaara i helgen.Och folket kom, drack kaffe, tittade, begrundade och hälsade på Erling Johansson och de andra utställarna.

? Det är en folkfest, tycker Karin Lind, en av utställarna på Nattavaara-akademins årliga vernissage i Saarvisvaara i helgen.
Och folket kom, drack kaffe, tittade, begrundade och hälsade på Erling Johansson och de andra utställarna.