En ren naturnära vandring

Vandringsturerna i fjällvärlden kring Stora sjöfallet, där det mesta av packningen bärs av klövjade renar, är minst fem dagar långa. Det tar nämligen två dagar innan storstads-människan går ner i varv.  ? Många vill ha ett färdigt program. Det tar en stund innan de förstår och kopplar av i tids-tänkandet, säger Lennart Pitjja som driver företaget Vägvisaren som sysslar med samisk eko-turism. Att ta dagen som den kommer och att bara vara är en stor del av upplevelsen i fjällvärlden. Gästerna får ta del av den samiska kulturen på ett naturligt sätt. Vandrarna behöver bara bära sin personliga packning. Tält, mat och kokutrustning bärs av renarna som tränats i den återupplivade klövjetraditionen.  ? Men känslan man hade förr, när man tidigt såg vilken ren som passade till härk, har förvunnit. Först nu har vi börjat lära oss. Att hålla på med en bångstyrig ren som är lika ovillig efter tre veckor är ingen idé, säger Lennart Pittja. Vandringsturerna anpassas efter naturen och följer aldrig samma sträcka som tidigare. På så vis bevaras naturen nästan orörd. Oförstörd. Till och med en tält-toalett med komposterbar påse bärs med.  ? Det ska inte märkas var Vägvisaren har varit. Allt skräp bärs med tillbaka. Ibland har vi mer packning på hemvägen eftersom vi plockar upp det andra har lämnat efter sig, säger Lennart Pittja. Strax innan avfärden rekognoseras den planerade rutten av vägvisarna som varierar efter gästernas antal. Anders Kärrstedt är en av de obligatoriska. Beroende av vattenstånd och annat att ta hänsyn till väljer vägvisarna vilka otrampade stigar som ska följas. Förekomsten av insekter har stor betydelse. Därför görs inga klövjevandringar i juli månad. Myggmedel ingår ? Vi undviker att gå där det är myggrikast. Och renarna är livrädda för kormflugor och näsbroms som man själv inte märker av förrän man går med renarna, säger Lennart Pittja. Kormflugor lägger ägg genom renens skinn där stora knölar blir resultatet. Näsbromsen kan i värsta fall orsaka kvävning. Den sprutar upp sina ägg genom nosen vilka sedan växer till sig i renens svalg. Men myggmedel ingår i vandrarnas paket-pris.  ? I roll-on format som de är vana vid att använda. Det luktar likadant också, säger guiden Anders Kärrstedt. Max antal per grupp är tolv personer. Det är främst utländska gäster, i åldrarna 40 till 65 år, som kommer. Amerikaner är en stor grupp följt av tyskar, fransmän och italienare.  ? Nästa grupp som kommer är rädd för att bära sina grejor. Därför slår vi läger och gör dagsturer därifrån, säger Lennart Pittja. Turerna utformas dels efter naturens villkor och dels efter gästernas önskemål. Att gå till en glaciär eller ett vattenfall, titta på växter, lära sig om den samiska kulturen eller att sköta renarna är några exempel. Eller att vandra vidare dag för dag.  ? Det hela bygger på att greppa tillfället. Att kunna stanna och titta på en älg i två timmar om man vill det. Eller att se på fåglar. Därför finns inga tids-angivelser, säger Anders Kärrstedt. Och när man blir hungrig äter man. Vägvisarna fixar både frukost, lunch och middag över öppen eld. Till morgonkaffet serveras nybakat bröd från murrikkan. Och vad sägs om juobmo, nyplockad fjällsyra som kokas ihop, serverad med socker och mjölk. Eller hjortron. Att ta tillvara naturens eget skafferi är en del av upplevelsen. Och några extra godsaker kan finnas med som mutor om det går lite trögt under dagsvandringarna som längst blir en och en halv mil. Utmärkelse Från idén om att starta turer med klövjerenar tog det ett och ett halvt år tills det var dags för premiär 2001.  ? Det var en enorm upplevelse att se att det faktiskt gick, säger Andres Kärrstedt. I fjol blev Vägvisaren utsedd till Sveriges bästa ekoturism--arrangör.  ? Det är ett erkännande och gav en hel del positiv energi, säger Lennart Pittja. Hur motiveringen löd har de glömt. Något om att det var genuint. De fyra packrenarna som står invid samevistet i Repisvaara har egna namn: Sivu, som betyder snäll, Nástigallo, med betydelsen stjärna i pannan, Nággar, som betyder bufflig och nyfiken och Girjjebáhta, vilket står för fläckrumpa. Många turister fäster sig vid någon särskild ren som de leder under vandringen.  ? Turisterna lär sig om renar och renskötsel, om naturen och hur vi nyttjar denna. Förhoppningsvis får de också respekt för naturen, säger vägvisaren Lennart Pittja.