Tord Pettersson är en välkänd konstnärsprofil i Gällivare. Numer som kreatör av "offentliga konstnärliga installationer", som han vill kalla det.
- Det har blivit ett nytt sätt att få utlopp för det som redan från barndomen fick mig att börja rita och måla, säger han.
Tord Pettersson är en "äkta" malmbergare. Född och uppvuxen i gruvsamhället där han i dag också sammanbor med sin käresta Anneli. Han sitter i fåtöljen i sin egen vrå i hemmet på Smålandsgatan i Malmberget. Huset är en av ortens äldsta träbyggnader.
Ritade på väggen
- Det konstnärliga har både jag och brorsan Stig nog ärvt från morsan som var duktig på att både teckna och måla. På morsans sida finns också konstnärer, säger han.
Han minns sitt första konstnärliga försök.
- Jag var kanske tre år och
i köket på Hermelinsområdet där vi bodde, hade vi tapeter. Jag ritade något på tapeten, men det gillade varken morsan eller farsan så det började inte bra. Men brorsan Stig hade ett liknande intresse och på 1950-talet fanns det ju ingen tv så vi brukade lyssna på radio och teckna på kvällarna och jag försökte rita lika bra som han.
Lastbilschaufför
- Bakom kåken gick Gällivarebanan med tåg och rälsbusstrafik varje dag och längs Puotikvägen gick malmtransporter med lastbil från Sparregruvan. Jag fascinerades av de stora maskinerna och försökte rita av dem och blev allt duktigare. Morsan uppmuntrade oss båda genom att köpa nya ritblock.
Han växte upp, anställdes vid Top-bryggeriet i Gällivare, träffade Britt Inger, som blev mor till det gemensamma barnet Lotta, gjorde militärtjänsten, muckade och lämnade orten för anställning vid Prippsbryggeriet, flyttade hem till kommunen igen, blev som sagt förälder och världen förändrades.
Efter hemkomsten återuppväcktes konstintresset. En tid ägnade han sig åt keramik, träffade andra lokala konstutövare och de bildade Tuoddargruppen tillsammans för att få statligt bidrag till inköp av en grafikpress.
Riktig konstnär
- LKAB, som stöttade oss mycket, erbjöd oss senare att arrendera deras tidigare företagsläkares tjänstebostad, som stod tom. Den kom att kallas Tuoddarvillan efter förslag från sedermera framlidne Nikolaus Skum. Tuoddar betecknar en samling lågfjäll. Och eftersom vi var en grupp och ingen var framstående konstnär, tyckte han det lät bra.
De 10-15 konstnärerna
i Tuoddargruppen var mycket aktiva och Tord Pettersson och de andra gavs ett flertal offentliga uppdrag. 1984 antogs också tre av Tord Petterssons fyra inlämnade målningar till Liljevalchs vårsalong.
- Man hade fått in 8.000 verk, 400 antogs, och jag fick med tre och det blev starten för mig som konstnär. I och med att jag kom in där kände jag mig som en erkänd konstnär, säger han.
Det var också starten på flera år av schismer inom gruppen. Tuoddargruppens puritaner betraktade fortfarande Tord Petterson som amatör.
- Några påpekade hela tiden att jag inte hade någon formell konstutbildning utan kommit in i gruppen som lastbilschaufför. De tyckte det var kul att hacka på någon som inte gått konstskola och kritiserade mina bilder.
Mobbad
- De påpekade också för jämnan att jag inte var med i KRO, konstnärernas riksorganisation. När jag sökte medlemskap och antogs, fick jag minsann veta att det också fanns dåliga konstnärer i KRO, trots att kraven för medlemskap var stränga. Det fräckaste var nog när man vid en utställning tog ned mina bilder från väggen och ställde dem bakvända på golvet, berättar han.
Listan på Tord Petterssons konstnärliga kontaktytor med befolkningen i Gällivare kan göras lång. Den omfattar både offentliga miljöer och företagslokaler i kommunen, men även i länet.
- Jag har insett själv att det är unikt att en och samma konstnär på en ort fått den förmånen. Och jag har inte fått annat än i huvudsak ett tack från ortsborna. Det är nog bara en gång som jag fått ta emot ovett från en person.
- I somras när jag fick hjälp av sommarlovslediga elever med installationen "Kor på grönbete" i Malmberget, blev det väldigt stor positiv respons.
Att Tord Pettersson vill att konst ska engagera har ibland lett till lokala folkstormar som när han ansvarade för snöskulpturutsmyckning på Gällivares torg.
Ekivok
- Bland snöskulpturerna fanns en dubbelsäng med en man och kvinna under ett täcke. "Det ser vi vad de håller på med, samlag" fick jag höra och folk, mest äldre damer, krävde att kommunen skulle ingripa. Till och med politiskt ansvariga i kommunen kallades ut. Själv tänkte jag att det var både roligt och intressant. Det var konst som verkligen engagerade. Jag skrattade när någon teatraliskt höll för ögonen och sa "Usch!" eftersom inget av det folk påstod att de sett, egentligen var något annat än deras egna fria fantasier. Vad som reellt kunde ses var en dubbelsäng med två par fötter i sängens fotände, ett täcke som dolde kropparna och två huvuden av en man och en kvinna, allt i snö, berättar han.
Samhällstransformering
I dag oroas han över Tuoddargruppens framtid men även av nya normeringar.
- Jag är ordförande och ser att vi bara är gamlingar kvar. Det sker inget ungdomligt tillskott och det är oroande av flera anledningar. Ett samhälle behöver mer än industriarbetare, det behövs också personer, som bär på ett engagemang vare sig det gäller musik, litteratur i någon form eller bildkonst, som kan spegla sin samtid ur ett symboliskt mänskligt perspektiv.
- När vi startade i Tuoddargruppen var det i kölvattnet av 1960- och 1970-talets studentrevolter, hippierörelsen, politiska radikalism och här i Gällivare diskuterade vi, möttes, umgicks och bars av ett samhällsengagemang jag inte ser på samma sätt idag.
- Det har ersatts av ett samhälle där det mest viktiga tycks ha blivit passivt konsumerande och allt annat måste köpas eller finns någon annanstans. Jag och brorsan ser ett behov av något slags forum eller lokaler där också det ges utrymme, säger Tord Pettersson.
Nyligen fastanställdes Tord Pettersson som kommunal konstnär i Gällivare kommun.