Landsbygdsrådets etablering i Gällivare på 1990-talet var de dåtida landsbygdsbornas desperata försök att bemöta den negativa befolkningsutvecklingen.
Inspirationen hämtades från ett nationellt landsbygdsuppvaknande, "Hela Sverige ska leva".
Kraftig åderlåtning
Under perioden 1960-2000 hade befolkningen på Gällivares landsbygd minskat med 70 procent och andelen företag med 90 procent, vilket närmast utraderat både befolknings- och försörjningsunderlaget.
Med statligt och kommunalt stöd fanns möjligheten ansåg man trosvisst och en anda av optimism och framtidstro spreds i avfolkningsbygderna.
Utvecklingsgrupper, bygdegårdskommittéer, byaråd, hembygdsföreningar och stormöten blev begrepp förknippade med den nya optimismen.
Besvikelse
I dag, snart 30 år senare, har den övergripande situationen inte förändrats. Landsbygdsrådet och eldsjälarna på Gällivare landsbygd står återigen inför ett viktigt vägval - en fortsatt tro på en möjlig framtid på landsbygden eller att ge upp.
- Det vi ser är att det inte längre går att basera ett utvecklingsarbete på enbart ideella insatser av ett fåtal kvarvarande eldsjälar. Särskilt när de inte backas upp med kommunala resurser samtidigt som vi ställs inför projekt som vi saknar resurser att genomföra och som inte många tror är realiserbara, säger landsbygdsrådets ordförande Erik Granberg och fortsätter:
- Ögon har öppnats för hur landsbygdens behov och situation hanteras. Kommunpolitiker och tjänstemän som inte kommer till möten. Hur förfall och reducerad service motiverad av inställningar som "på landsbygden är det inte lika stora krav" är det som gäller. På mötena finns snart inget engagemang alls. Vi vill men orkar inte mer. Vi har inga resurser att arbeta med.
Sex deltagare
Det senaste mötet i Dokkas lockade sex deltagare.
En möjlig resurstilldelning genom vindkraftsetableringarna i kommunen har hittills omgärdats av tystnad.
Kraften i landsbygdsrådet i Gällivare är nu på upphällningen och kommunen ska informeras skriftligen.
Bertil Holmgren, Nattavaara, och Ove Uvemo, Sammakko, tidigare landsbygdsrådsordföranden, bekräftar utvecklingen.
- Helt klart behövs det resurser att jobba med och om inte landsbygdsrådet får fäste bland befolkningen igen är det lika gott att det läggs ned, säger Bertil Holmgren.
Ove Uvemo vill samla alla parter till ett möte.
- Kommunen har bäddat för det här genom sin brist på engagemang och därför tycker jag att det är dags att kommunen nu visar vad den tidigare utmärkelsen "Årets landsbygdskommun" verkligen är värd. Ett möte och kommunalt förslag med resursgarantier är enligt min mening kommunens sista halmstrå. Avveckling innebär en stor förlust för kommunen och alla dess invånare, säger han.