Det var första arbetsdagen efter att eleverna gått på sommarlov som lärarvikarien Stina Nejden kände att något inte stod rätt till. Hon och några kollegor var ute och åt lunch när Stina plötsligt kände en annorlunda känsla i kroppen.
– Jag var väldigt hängig och kände mig konstig. När jag kom hem hade jag 38 graders feber och gick och la mig direkt, säger Stina Nejden.
Mot kvällen steg febern och hon fick värk i hela kroppen blandat med ångestkänslor.
–Ångesten kom från ingenstans. Jag vet inte om den kom på grund av att jag misstänkte covid-19 eller om det också är ett av alla symtom.
Hon berättar att värken i kroppen inte går att beskriva och att det gjorde ont i varenda kroppsdel under natten.
– Dagen efter kände jag mig så pass pigg att jag orkade åka och testa mig men när jag kom hem igen så var jag helt slut, säger hon.
I väntan på provsvaren blev Stina sängliggandes och symtomen avlöste varandra. Så höll det på under fyra dagar.
– Jag orkade inte göra nånting. Någon dag var jag ute på gården för att ta luft och umgås med familjen men fick ta igen det sen då jag blev otroligt trött.
Eftersom Stina misstänkte covid-19 så isolerade hon och familjen sig. När provsvaren kom var det som hon hade tänkt.
– Jag var nästan frisk när provsvaren kom, en vecka efter att jag hade testat mig, men det var skönt att veta att det var som jag hade trott.
Att få det bekräftat var skönt samtidigt som hon blev orolig för närstående.
– Jag var väldigt öppen till mina kollegor och vänner om att jag hade fått covid-19 så att de skulle hålla koll på sina symtom, säger hon.
Stina har även förkylningsastma och var orolig för att det skulle göra sjukdomen värre för henne.
– Jag kände aldrig att jag fick tungt att andas men jag fick ett jättekonstigt symtom då det kändes som att jag hade ett bälte över bröstkorgen. Jag kunde inte ta djupa andetag och när jag försökte så började jag hosta.
Hon berättar att det var väldigt jobbigt att vara sjuk på det sättet men att hon är glad över att hon inte blev mer sjuk.
Har du lärt dig något efter det här?
– Jag har lärt mig att tänka större. Jag trodde aldrig att smittan skulle komma hit och aldrig att jag skulle bli sjuk. Vi måste se oss som en del av något större för det här kan drabba vem som helst.