Det är lunchtid och lätt snöfall ute. Inne i caféet äter några stammisar en fikalunch.
Några meter längre bort i personalens fikarum sitter Carola Lindmark och både minns och tänker framåt.
För hon har bestämt sig. Efter att drivit bageriet i Puoltikasvaara i 27 år är hon på väg att sälja det.
– Jag har ju alltid trivts. Jag älskar mitt jobb och har aldrig haft jobbigt att gå till jobbet. Och det har jag inte nu heller. Jag säljer inte för att jag tycker att det är jobbigt att gå till jobbet utan jag säljer mer för att jag känner att jag är klar med det här. Jag skulle kanske vilja göra något annat innan pensionen, säger Carola Lindmark.
Det är här, precis bredvid E10:an mellan Gällivare och Kiruna, som hennes livsverk finns. Hon tog över det som 28-åring när det var ett leveransbageri. Men när butiken som ligger i samma byggnad gick i konkurs några år senare köpte Carola Lindmark hela huset.
27 år som egen företagare blir till en livsstil och 55-åringen säger att personalen är mycket mer vänner än anställda.
– De förstår mig. De tycker inte att det är roligt, men de förstår mig. De vet hur jag har hållit på i alla år. Vi känner varandra så himla bra.
Och bakningen lär hon inte släppa efter att bageriet är sålt.
– Jag är ju bagare i grunden. Och att stå och baka kanelsnäckor där ute med de två som har jobbat här länge, det är drömmen. Det tycker jag fortfarande är jätteroligt. Men jag vill inte ha ansvaret mot alla myndigheter och personalen. Det är det som tar tid och kraft.
Det populära bageriet har en stark kundkrets. Det är bybor, åkare och pendlare.
– Det är klart att det är många som har hört av sig. De som har hört av sig förstår mig. Jag har inte hört något negativt och det känns skönt. Alla vet hur jag har hållit på och har sett hur jag har hållit på.
Och sommarturisterna tappar oftast hakan när de kliver in i ett café som ser gammaldags ut, men är modernt.
– På sommaren när det kommer turister som har sökt på Google och så kommer de in och bara tittar. ”Men här ute och mitt i ingenstans”, säger de. Man ser ju inte byn härifrån eller från vägen. Och så får man berätta historien.
När hon hade flest järn i elden, för sex-sju år sedan, drev Carola Lindmark sex olika verksamheter. Förutom bageriet var det två Café Oscar i Kiruna, Café Rost på Folkets hus, lunchrestaurangen på Rymdhuset och hon stod för fikat på församlingshemmet.
Café Oscar-verksamheten sålde hon till en anställd i december. Nu kör Carola bröd till Kiruna tre gånger i veckan och hoppar in i bageriet när det behövs.
När vi går omkring i bageriet bland färdiga räk- och laxmackor, ryssar och bröd som står i ugnen framstår det som alldeles självklart att Carola Lindmark har levt sin dröm. Hon älskar bageribranschen.
– Det var mitt intresse. Jag har alltid varit intresserat av att baka och drömt om att ha ett litet café. Så jag fick chansen och gjorde det.
Hon känner att hon har fattat rätt beslut, men det är inte helt lätt att släppa något man har jobbat med och älskat så länge.
– När försäljningen kom ut på Blocket var jag inte riktig med. Det första jag såg var att det var delningar på Facebook. Det var så jag förstod att annonsen låg ute. Då började jag grina och kände att ”men gud”. Det kändes lite jobbigt. Men jag är så säker i mig själv att jag vill göra det här att jag har bestämt mig. Samtidigt vet jag att det kan ta jättelång tid. Det är inget problem att jobba kvar. Jag känner inte att det blir jobbigt om jag inte får sålt det nästa vecka. Jag är beredd på att det kan ta tid.
Ställer du några speciella krav på den som ska köpa?
– Jag känner att jag skulle vilja att nån drev det i samma anda. Som tog hand om det med hjärtat som jag har gjort. Att man utvecklar det också. Men att man har kvar det lilla caféet och att man bakar själv. Att det är ett hantverksbageri.
Har du kommit fram till vad du vill göra?
– Jag har ju inte det. Det första jag tänker är att jag ska vara ledig ett tag. Drömmen hade varit att få vara ledig en sommar. Jag har ju inte varit det på 27 år. Alltså ha en vanlig sommarsemester, säger hon och fortsätter:
– Ibland tänker jag att jag kanske skulle kunna göra någonting i den här branschen. Kanske jobba lite som man själv vill. Åka i väg och jobba om nån behöver hjälp nånstans.