Lågfjället Dundret, egentligen en försvenskning av det samiska ordet för kallfjäll, tuntturi, har alltsedan samhället Gällivares tillkomst utnyttjats av invånarna.
Sedan Friluftsfrämjandets på olika sätt engagerat sig har det tidigare främst spontana utnyttjandet av Dundret som ett subalpint friluftsområde, tagit organiserad form.
Under 2011 besöktes den så kallade Åke på toppen-stugan, på Dundret stora topp, av 2.000 personer som på skidor tog sig upp de cirka fem kilometrarna från E 45 till toppen.
Längs ett flertal ledsträckningar är vandringar möjliga under barmarksperioden varvid både flora och fauna kan beskådas och upplevas.
- Min syn på Dundret är att det är unikt. Skulle det inte finnas skulle Gällivare inte vara detsamma. Jag själv är där då och då, och det är främst för att bara titta på utsikten som är storslagen, säger Mattias Karlsson.
Simon Landström tillhör också en ny generation Gällivarebor som Dundret har betydelse för.
- Dundret kunde utnyttjas mycket mer än vad som sker i dag. Förutsättningarna är jättestora, men de tas inte tillvara som jag ser det. De turistiska förutsättningarna utnyttjas inte alls. Där är det ju helt stiltje just nu.
För de äldre är Dundrets möjligheter en självklarhet som tas tillvara.
- Under barmarkstiden vandrar jag på Dundret och har med mig kaffe och korv som jag grillar. Dundret är verkligen toppen på alla sätt och jag har nog varit där tusentals gånger, säger Erling Olofsson, 90.