På gården utanför huset i Hakkas har bygget av ett hundhus påbörjats. Där hoppas Carin Jungfall i framtiden kunna ta emot hundar som av olika skäl behöver det. Det stora intresset för djur och hundar har hon med sig sedan barnsben.
– Jag och våran första finska spets hade en fin kontakt och det var där, när jag var 7-8 år, som jag bestämde mig för att jag ska ha en egen hund när jag blir stor.
När hon var 17 år köpte hon sin första hund, Rottweilern Noomi. Relationen dem emellan var inte felfri och hon bestämde sig för att besöka en hundbeteendespecialist i Limmared i Västra Götaland för att jobba med problemen. I det föddes intresset att själv hjälpa andra hundägare.
– Jag ska hjälpa människor att förstå hunden genom hundpsykologi. När jag själv vet hur det är att ha problem och inte få den hjälp som man behöver, så vill jag ta de delarna som jag har saknat hit upp och hjälpa andra, säger Carin Jungfall.
Hon valde att gå distansutbildningar på Svenska Pedagoghundsinstitutet och från juni är hon legitimerad beteendecoach, beteendevetare och hundterapeut. Tjänsterna som hon erbjuder är hundpassning, rastning, kloklippning, flockpromenader och konsultationer.
– Konsultationer innebär att jag kommer hem till en hundägare, det kan vara att man har problem med hunden eller vill förbättra någonting.
Men hon har också valt att hjälpa hundar på andra sätt. I april adopterade familjen Staffordshire bull terrier mixen Lycka, 9 år, från ett shelter i Spanien. Snart väntas även Nils, 9 år, anlända från samma ställe. Hundarna hittades tillsammans och delade bur på sheltret.
– Noomi gick hastigt bort i cancer och det var en jättestor sorg för alla. Jag hade bestämt att nästa gång vi skaffar hund så vill jag adoptera. För mig är det en självklarhet att ge någon en andra chans och de här två hör ihop, säger Carin Jungfall.
– Ras och ålder spelar ingen roll. Det viktiga är att de får ett bra och värdigt slut, se att allt inte bara är fy skam, kalla betongplattor och instängda burar.
För andra året i rad har hon också samlat in pengar till sheltret i Spanien genom att anordna en välgörenhetsloppis.
– Folk lämnar saker som jag loppar iväg. I år fick vi ihop 10.000 kronor.
Och den stora drömmen är att färdigställa Never Ending Villa.
– När jag var osäker så sa min moffa att nu gör du det här, det fixar du, och sen en dag när jag öppnar tidningen och dricker morgonkaffet så är du där. Så jag lovade honom det. Nu har han gått bort men jag ska hålla det löftet och klara det här.