– Markus (Olausson) spelade faktiskt en avgörande roll för att hitta honom, säger kollegan och insatsledaren Ulf Lundkvist.
Det var han som på kvällen under sökinsatsens första dag kom på idén med att kontakta hundpejlsföretaget för att få fram data på hur hunden hade rört sig och på så sätt kunna hitta den försvunne älgjägaren.
– De anhöriga hade en skärmdump på mobiltelefonen på hur hunden hade rört sig i området, då kom jag på att vi kanske kan få fram fler uppgifter på hur jägaren också hade rört sig. Efter ett godkännande från myndigheten och de anhöriga så ringde jag upp pejlföretaget och begärde ut uppgifterna, säger Markus Olausson.
Redan efter en halvtimme hade företaget lyckats ringa in några nya punkter och efter det kunde sökinsatsen styras om mer österut. Två dagar senare hittades den 75-årige älgjägaren vid liv.
– Det var avgörande för att vi kunde hitta honom så tidigt, säger Markus Olausson.
För insatsen tilldelas nu Gällivare civila fjällräddningsförening kommunens nyinstiftade räddningsstipendium. Med motiveringen att "genom verkligen göra skillnad på liv och död ger de sig ut i alla väder och tar sig fram i svår terräng för att undsätta dem som hamnat i nöd. Frivilligt ger de sig ut på räddningsuppdrag då de flesta andra stannar hemma".
Gällivare civila fjällräddningsförening består i dag av 17 personer, allt från gruvmekaniker till läkare och piloter. Det hör inte riktigt till vanligheterna att uppmärksammas på det här sättet.
– Vi har jobbat i det tysta ända fram till 2012, fram till Herculesolyckan vid Kebnekaise, då började folk få upp ögonen för oss. Det är jätteroligt att bli uppmärksammad, säger Ulf Lundkvist.
– Det är ju bra också att folk vet vad vi gör, att vi ute är anställda av polisen men vi är ju inte poliser utan är där för att hjälpa till, säger Markus Olausson.
För Gällivaregruppen har det historiskt sett varit mest barmarkssök, som den med den försvunne älgjägaren, och förra året bistod man polisen under 13 händelser.
– Det handlar om glädjen med att få vara med och rädda liv, och sedan att se tacksamheten både hos den man räddar och de anhöriga, det är en stor belöning, säger Ulf Lundkivst.