– När jag var 12 år hörde jag att de skulle riva hundratals villor i stallarna i Gällivare. Jag hade fått en kamera så jag fotade med den. Jag tyckte att husen skulle finnas kvar på bilder i alla fall. När jag var 16 år skulle farsans föräldrahem rivas, så jag dokumenterade det. När det börjar beröra en själv inser man att ett samhälle börjar försvinna, säger han.
Han har fotat sedan dess. När ett hus har försvunnit har han varit där för att dokumentera rivningen. Det rör sig om hundratals hus.
Nu samarbetar han med rivningsbolagen och LKAB för att dokumentera dessa hus. Under vintermarknaden hade han en utställning på Församlingshemmet i Gällivare och dessutom videofilmar han rivningarna. Det har resulterat i en film om disponentvillan, som håller på att klippas för att sedan visas på kåkstan under sommaren.
Han berättar att han upptäcker mycket historia under resans gång. Han hittar gamla tidningar, tapeter och brev.
– Man lär känna husen på ett annat sätt som inte så många gör, säger han.
Han beskriver det gula huset som senast revs invid kåkstan som en silhuett för Malmberget. Ett hus med mycket historia som många kanske inte känner till. Huset byggdes 1890 i stående timmer, och där hade LKAB:s tjänstemän sin första mässa och det har huserat Ljungholms bageri.
– När det skulle rivas upptäcktes två minilägenheter på vindsvåningen som var i princip orörda. De var från kåkstad tiden. Det är ju rätt fantastiskt, säger Johansson.
Det hus som fick mest uppmärksamhet och flest kommentarer på en sida på Facebook när det revs var gamla stallet.
– Den byggnaden fick mycket gensvar. Många lade upp bilder på hästarna och man insåg att stallet har betytt mycket för många, säger Patrik Johansson.