Roger Adermalm har jobbat som sjuksköterska inom landstinget i femton år, varav de tio senaste åren som specialistutbildad ambulanssjuksköterska. I maj började han istället inom Gällivare kommuns hemsjukvård. Som distriktsköterska tjänar han 3.000 kronor mer än på sitt förra jobb.
– Jag anser inte att jag har en hög lön idag, snarare ligger jag på den nivån som man bör ligga på efter 15-16 år i yrket.
Ska sjuksköterskor vilja jobba inom landstinget behövs ett rejält lönelyft menar han. Specialistsköterskor är den grupp av sjuksköterskor som NLL inom de närmsta sju åren måste rekrytera. 500 specialistutbildade sjuksköterskor behövs. Att vidareutbildning ska ge högre lön är något som Vårdförbundet påpekat i förhandlingarna med landstinget och något som Roger Adermalm tycker är en självklarhet.
– Löneutvecklingen är ett av skälen till att jag bytte jobb, i landstinget står man och stampar på samma nivå. Där finns noll och ingen löneutveckling.
Kuriren pratar med Roger Adermalm när han är på väg ut till en patient på landsbygden. Det blir många timmar i bilen i jobbet som distriktsköterska. Arbetsbelastningen är ungefär densamma som innan, berättar han.
– Skillnaden är att inom kommunen blir du blir sedd, du ses som en resurs. Inom landstinget får allting annat kosta utom personal, vi är ersättningsbara. Nu ser min närmsta chef ett värde i mig, säger Roger Adermalm.
Lönen vägde tungt när Roger Adermalm valde att byta jobb, ett annat skäl är att slippa jobba nätter.
Vad måste landstinget göra för att sjuksköterskor ska vilja jobba kvar?
– Framförallt krävs det ett lönelyft men också att landstinget förändrar sin personalpolitik. Att man vårdar sin personal och som chef tillvaratar de anställdas kunskaper och erfarenheter.